All Posts By

Emma Öhman

Fotografering

Spegeldammen

Måndagen bjöd på ett fantastiskt väder så jag tog chansen att tillbringa en stund vid spegeldammen i Vuollerim. Det låter stillsamt men i vårfloden är inte ens en spegeldamm stillsam.

Det var ren själslig terapi att sitta på en sten, med ryggen mot en annan varm sten och lyssna på bruset från allt vatten. Det är magiskt, det finns inget annat ord för det. Och i en torkad blomställning satt en trevlig kompis som snällt lät sig fotograferas.

Det finns dagar (och de är inte så få) som jag verkligen förstår varför jag bor där jag bor. Det finns många skäl och naturen är ett av dem.

Personlig utveckling

Det spelar ingen roll

Det finns få saker som är så avslappnande som att till fullo inse hur mycket som inte spelar någon roll.

Det spelar egentligen ingen roll vad dina grannar tycker, odla morötter istället för blommor i rabatten om du vill det.

Det spelar ingen roll vad dina avlägsna släktingar tycker, byt jobb och flytta om det är det du vill.

Det spelar ingen roll vad dina vänner på Facebook tycker, lägg upp hundra bilder på söta katter om det gör dig glad.

Det finns så många saker vi vill göra men rädslan för vad andra ska tycka håller oss tillbaka. Hur ska jag kunna klippa mig kort, min man gillar mitt långa hår? Hur ska jag våga börja ta sånglektioner, tänk om någon får veta! Hur ska jag våga göra det jag vill göra? Tänk om någon skulle ha en negativ åsikt, vad skulle jag då göra? Vi är rädda att någon skulle tycka att vi är pretentiösa när vi vill göra något mer av våra liv än att jobba-äta-sova. Var kommer det ifrån? När uppstår den känslan?

Istället borde vi tänka: det spelar ingen roll.

Det är ytterst få saker som spelar roll, universum är oändligt, du kan sjunga, skaffa dig ett nytt husdjur eller göra vad du vill, ingenting ändras. Det spelar ingen roll ifall du vill lära dig knyppla eller spela fiol fast du är gammal. Man kan bli bäst på biodling fast man är ung. Möjligheterna är oändliga om vi inte själva sätter begränsningar.

Inte heller spelar det någon roll om du gör något som ingen annan i hela släkten, hela byn eller hela stan har gjort tidigare. Börja dansa balett eller skriv din bok, följ din dröm. Anpassa dig inte efter dem, du har ett eget liv, en egen längtan efter kunskap och erfarenhet. En vilja att uppleva, uträtta, göra.

Dansa, sjung och spela. Knyppla, lev och lär och jubla – det spelar ingen roll för någon annan. Men för dig spelar det roll så låt dig inte hindras, för det spelar roll.

Fotografering

Drama vid sjön

Under en fototur hade jag turen att få se lite drama. Oftast är sjöfåglar lite tråkiga, de glider omkring eller sover eller äter, inte så dramatiskt. Men här var det två som absolut inte var sams. De landade och bråkade lite, sen var de lite kaxiga en stund innan den ena valde att hellre fly än illa fäkta. Jag har inte en susning om vad det är för slags fåglar, så är det någon som vet så skriv en rad!

Skriva

Det började med grammatik

Det där med idéer är lite klurigt tycker jag , man kan grubbla och fundera över vad man helst vill skriva utan att direkt komma på något. Men helt plötsligt kommer det en idé som biter sig fast och aldrig försvinner. Den nästan tjatar sig till att bli skriven. Så är det med det manus jag skriver på nu.

Idén till den berättlsen började egentligen med en grammatikuppgift på jobbet. För sex år sedan satt jag och gjorde meningar till ett prov i satsdelar för åk 8 eller 9. Det blev lite tråkigt så jag började foga ihop meningarna till en kort berättelse.

Flickan saknade sin mormor.

Mormor kallades Sjörövar-Molly.

Mormor hade skickat henne ett brev.

En nyckel låg i brevet.

Hon gick till mormors hus.

Flickan mötte en enögd katt.

Flickan och katten sökte mormors sjörövarskatt.

Den enögda katten satt på pianot och spann.

Någon bankade på dörren.

Flickan och katten blev rädda.

Efter det har det hänt mycket med berättelsen. Långt senare började jag skriva om flickan och hennes mormor Sjörövar-Molly. Det var kanske sex år sedan jag fick idén. Den blev aldrig nedskriven i någon annan form än det korta satsdelsprovet, ända stannade tanken hos mig.  Jag trodde först att berättelsen skulle vara ganska kort med bilder i akvarell men ju mer jag skrev desto längre och mer komplicerad blev historien. Berättelsen är inte helt färdig ännu så jag ser fortfarande fram emot att se hur den blir i slutändan.

Ps för att kunna göra satslösning på meningarna behöver du kunna: predikat, subjekt, direkt objekt, indirekt objekt, predikatsfyllnad, rumsadverbial.

Skola

Drömmen om att bli lärare

BIld av Steve Buissinne från Pixabay

Jag vet exakt när tanken slog mig, det var som en blixt från klar himmel eller något som föll på plats – vilket som eller bägge två på samma gång. Jag stod utanför Komvux och var på väg till mina lektioner för dagen. Jag minns inte hur tankarna slingrade sig fram, jag minns bara hur jag insåg att jag, som tycker att meningen med livet är att lära sig nya saker, jag måste helt enkelt bli lärare.

Planen just då var att jag skulle läsa juridik, det hade funnits andra planer före det, de hade avlöst varandra ganska snabbt. Men denna nya plan, den visste jag att jag skulle hålla fast vid. Det var så självklart.

Jag var så kaxig att jag gick raka vägen till rektorn på Komvux, ändrade mina kurser utifrån min nya inriktning. Jag hoppade av de kurser jag inte behövde och lade till andra som jag nu skulle komma att behöva. Det fanns inte utrymme för någon som helst tvekan. Jag var nog mest förvånad över att jag inte kommit på detta tidigare.

Sex år senare hade jag min lärarexamen och började jobba och inte en enda gång under den tiden ångrade jag mitt yrkesval. Inte ens när jag under praktiken insåg att min föreställning om högstadieungdomar inte var helt korrekt eller när jag fick lära mig att läraryrket innehöll så mycket mer än undervisning.

Nu, efter nästan 20 år har den första förälskelsen i yrket gått över. Jag kan numera inse att det kommer att bli skönt att gå i pension om 13 år. Tidigare kunde jag inte föreställa mig att jag skulle sluta jobba, jag trodde att jag skulle bli en sån där gammal lärare som vikarierar i de oändliga bara för att hålla kontakten med ungdomarna och skolvärlden. Idag tror jag inte det, idag inbillar jag mig att jag kommer att gå i pension så fort jag har råd. Framtiden kommer att utvisa vilket det blev. Men inuti kommer jag alltid att vara lärare – oavsett om jag jobbar eller inte.

I min bokhylla

Aktuellt tema i ”Bara David”

Bara David är Lina Stoltz senaste bok. Den vänder sig till mellanåldern och är utgiven av Rabén och Sjögren 2020.

Ida ska få ett syskon, men inte som man oftast får syskon, utan familjen ska bli familjehem åt en ung kille, flera år äldre än Ida. David flyttar in och Ida får se nya sidor hos sina föräldrar och hos sig själv också. Från början känns det ovant och avigt att ha en obekant person boende hos sig, men en kväll är David försvunnen och Ida tycker plötsligt att det känns tomt och konstigt istället. Sedan får Ida en chans att bli av med David, ska hon ta den eller ska hon berätta sanningen?

Miljön är beskriven mer genom talande detaljer än långa beskrivningar. Familjen är en vanlig familj, det skulle kunna vara din eller min familj som det berättas om. Det gör det lättare att sätta sig in i Idas tankar och känslor inför att få en ny familjemedlem och hur det påverkar familjen som helhet.

Det här är en bok som inbjuder läsaren att tänka själv. Tankar och känslor skrivs inte alltid ut, istället får läsaren chans att tolka. Hur personerna i boken känner eller tänker finns där men är inte alltid explicit, det finns en hel del läsarna kan fundera över och resonera om och som inbjuder till närläsning. 

Boken tar upp flera teman som är ständigt aktuella. Nya familjer är det mest framträdande temat. Jag vet inte hur stor procent av våra barn och unga som bor med en person som de inte är släkt med, men det är många. Det kan var värdefullt att få en chans att fundera över det utan att det behöver bli så personligt. Ett annat intressant tema är frågan om man alltid ska säga sanningen, eller är det att skvallra? En diskussionsfråga som kan vara nog så spännande att utforska i ett klassrum.  För det ändamålet finns det ett mycket bra arbetsmaterial som är lätt att ladda ner.

Sammanfattningsvis är detta en spännande historia där läsaren kan känna igen sig, konflikterna är elevnära och känns verkliga. Boken har flera teman som är aktuella för barn och ungdomar idag, till exempel nya familjer och sanning och lögn. Det finns mycket att resonera om, man kan återvända till texten, närläsa och diskutera. Den här boken blir självklart höstens första högläsningsbok i åk 6 och 7.

Tankar

Barndomsminnen

BIld av Jill Wellington från Pixabay

I går började jag tänka på alla barndomsminnen vi har, alla vi som var barn på 60- och 70-talen. När man tittar tillbaka ligger det ett skimmer av Bullerbyn över alltihop. Lite sorg kan jag känna över alla barn som aldrig hoppat i hö eller metat i en sjö. Vi som var med om det får vara tacksamma, i alla fall är jag det.

Så här är min lista över minnen som får mig att le:

När man blev utmanad att våga hålla handen på kostänglset, utan gummistövlar.

Hur många nätter låg man inte med ficklampan under täcket och tjuvläste Femböcker och hoppades att ljuset inte skulle synas under dörren.

Vårens första lervälling i en blommig hink och grodyngel i ett lerigt dike.

När man tränade på att skjuta pilbåge i skogen bakom höladan, och lyckades till sist skjuta flera meter.

Sotig falukorv på spetsad träpinne och pinnbrödets värme mot fingrarna.

Hur hemlig man kände sig när man gjorde en liten koja under en hässja trots att man inte fick.

Hur många gånger slickade man inte på metall en frostig dag?

När man skulle åka kälke nedför den stora, branta backen och nästan inte vågade, men någon knuffade iväg kälken och det var bara att hålla fast sig med skräckblandad förtjusning.

Hur väldigt fin man var i vita knästrumpor, nya träskor och storkusinens avlagda klänning.

Hur en solstråle letade sig in mellan stockarna i höladans vägg och lyste upp hödammet som virvlade i luften.

Tankar

Vårtecken

Kvarnbäcken porlar vårlikt.

Vi befinner oss i början av maj och gräsmattan ligger under en halvmeter snö. Varje vårtecken är så mycket värt när våren är så sen. Jag såg en storspov promenera över vägen men jag har inte hört dess läte ännu. Jag väntar, och längtar.

Förutom Storspoven älskar jag ljudet av vatten. Det är inte så kinkigt vad det är, ett brusande vattenfall eller, som här, en porlande bäck, eller det stilla svalpandet från en sjöstrand. Allt går lika bra.

Idag när jag var ute och gick var jag tvungen att ta lite porlande läten med mig hem för att muntra upp mig. Det låter både lugnande och livfullt på samma gång. Och man känner ändå ner i tårna att nu är våren på gång, långsamt som aldrig förr.

På instagram tävlar alla om de vackraste vitsipporna och blåsipporna. Jag tänker på Fjällträdgårdens fjällsippor, de är nog långt borta ännu. Men våren kommer, till sist, och då ska här fotas sippor!

Till sist när allt brakar lös kommer allt att ske på en gång. Då gäller det att hänga med och hinne se och uppleva. Fotografera och föreviga. Det kommer att bli ”All Spring in a Day” som en variant på Ray Bradburys ”All Summer in a Day”. När det väl händer alltså, snart, snart. Hoppas jag!

I min bokhylla

Harry Potter-dagen

I detta hus spelades scenen in där Harry Potter som barn mötte Voldermort.

Det är klart att vi har en Harry Potter-dag, och jag missade den. Den var igår, men bättre sent än aldrig.

Jag minns det hur tydligt som helst när min äldsta kom hem och ville köpa en bok som de haft som högläsningsbok i skolan. Hon ville läsa den själv. Det var bara början till ett intensivt köpande av Harry Potter i alla former. På svenska, på engelska i ljudformat och alla filmer.

Hela vår familj var verkligen Harry Potter-fans, och är än idag. Det lästes och diskuterades Harry Potter i det oändliga. Och den försa filmen var en upplevelse, som vi alla såg fram emot. Än idag läser både jag och barnen om någon av böckerna när vi får lite Harry Potter-längtan. Jag sneglar lite på den illustrerade upplagan men kan inte köpa den förrän vi har ett barn i rätt ålder i familjen. Men jag skulle gärna vilja.

Det jag mest tänker på är alla barn som börjat läsa tack vare Harry Potter. J K Rowling lyckades med det viktigaste av allt, hon gjorde det coolt att läsa. Kön till bokhandeln när en ny bok skulle komma ut var enorm. Det var som om en rockmusiker skulle uppträda live på just den bokhandeln. Engagemanget bland läsarna var överväldigande, titta bara på hur många som skrivit fan fiction baserat på serien.

Varje generation unga läsare skulle behöva få möta en läsupplevelse liknade det Harry Potter gav dem som var unga då. Det vore ett under värt att be om.

Fotografering

Svanar

Äntligen blev det läge att fotografera svanarna. Det blåste mycket i söndags så de hade gömt sig bakom en kulle där det var mer lä. Jag pulsade i blötsnö över knäna för att komma fram, men det var det värt.

Svanar hör inte till det mest spännande djuret att fotografera. De sover, äter eller flyter omkring och skränar. Men när de väl breder ut vingarna ser man hur stora och mäktiga de är.