Browsing Tag

böcker

Läsning

Världsboksdagen 2020

I år firar jag världsboksdagen med tacksamhet. Det finns många saker som man kan vara tacksam för genom historiens gång.

Jag tänker på att jag har råd att köpa de böcker jag vill (nåja), jag behöver inte snåla och spara och vänta. Jag bara köper dem och så är de mina för så lång tid jag vill. Det känns nästan omöjligt att tänka sig den tid då alla böcker kopierades för hand. Att vilja ha en bok, resa till ett kloster och kopiera boken, bokstav för bokstav under flera månader, eller kanske till och med år. För att till sist ha en egen kopia att ta med hem till sin egen klosterkyrka. Skulle man mot förmodan köpa en bok kostade den lika mycket som ett hus. I dagens penningvärde kan man tänka sig ett sexsiffrigt belopp. Tanken svindlar.

Nästa tacksamhetstanke går till Gutenberg, vem annars? Han som lade grunden till boktryckarkonsten som vi känner till den. Hans version av boktryckeri har gett oss kunskap och konst. Var hade vi varit utan honom? Själv gick han i konkurs och levde på bidrag resten av sitt liv, men vi står fortfarande på den grund som byggdes då. Kunskapen kunde komma till människorna och det ledde till genomgripande samhällsförändringar.

Jag står också i tacksamhetsskuld till alla författare som skrivit böcker som jag läst och som på olika sätt bidragit till den jag är. Då tänker jag inte bara på de hyllade författarna som skrivit klassiker utan lika mycket äventyrsböcker, traditionella flickböcker (jo det fanns sådana när jag var ung) och deckare. Kanske den kvalitativa litteraturen bidragit mer till hur jag tänker och hur jag väljer att vara som person, men jag har den enklare litteraturen att tacka för mängdträning, läsförståelse och läshastighet. Vilket även det är värdefullt. Och viktigast är nog att alla har gett läsupplevelser som jag kommer att minnas resten av mitt liv.

Mest tacksam är jag över att jag fått växa upp i en läsande familj där läsning uppmuntrats och varit en naturlig del av livet. Det fanns alltid boktips att få, böcker att låna och under julgranen låg det alltid minst ett platt, hårt paket.

Läsning

Läslov och dubbelmoral

BIld av Mircea Iancu från Pixabay

Nu har vi kommit till halva läslovet. De första dagarnas inplanerade aktiviteter är passerade och nu har lugnet infunnit sig. Telefonen ligger bortglömd i sovrummet och jag ligger i soffan och tänker på jobbet. I alla fall på läsning. Efter lovet kör vi igång en stor läsutmaning med priser till de som utvecklat sin läsning mest.

Jag känner mig alltid skyldig när jag pratar läsning med eleverna. Jag skäms lite när jag rekommenderar böcker till dem, för bland mina favoritböcker finns ingen som är nyare än 2012. Det är så lätt att tro att man kan leva på gamla meriter. Som barn läste jag allt jag kunde komma över, nytt som gammalt, helst serier för de tog inte slut så fort. Men nu läser jag bara några böcker varje år. Jag tycker att jag inte har tid, jag tycker att jag har läst så mycket förut att det gör inget om jag läser mindre nu.

Vilken otrolig dubbelmoral jag gör mig skyldig till!

Samtidigt som jag vet att barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Så hur mycket vi än tjatar om läsning, i skolan, på utvecklingssamtal, hemma, hos mormor, så hjälper det inte förrän vi själva läser. Och pratar om det vi läser. Vi behöver visa att vi gör det för att vi vill. För att vi hellre gör det än något annat. Först då kan vi få barnen och ungdomarna att läsa.

Du har säkert barn och ungdomar i ditt liv, i ditt jobb, i din familj, bland dina grannar – var en förebild – läs du också. Tio minuter varje dag kan vi läsa. Vi påstår att vi inte har tid, men har vi inte tio minuter över varje dag – vilket slags liv har vi då?

I min bokhylla

Läs, läs och läs!

Jag vet inte hur många vänner och bekanta jag har hört säga precis samma sak som jag ofta säger: Förr läste jag alltid mycket, det låg alltid en bok vid sängen, men nu läser jag nästan aldrig.

Det är konstigt, jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den situationen. Om någon hade sagt till 25-åriga Emma att när du är medelålders läser du högst fem böcker per år. Jag skulle inte ha trott på den personen en sekund. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag inte skulle läsa.

Nu, idag, måste jag erkänna att det är så, jag har blivit en person som inte läser.

Från det att jag började läsa har jag läst konstant, bokslukaråldern var underbar. Jag läste och läste och min pappa fick säga till mig upprepade gånger att jag skulle sluta läsa och sova istället. Jag minns att jag tjuvläste under täcket i ljuset av en ficklampa så inte ljuset skulle synas under dörren och avlöja mig.

Jag minns i 20-årsåldern när jag var helt inne i historiska romaner. Då stekte jag korv åt barnen med ena handen och höll en bok i den andra. Jag var bara tvungen att se hur det gick.

Böcker och läsning har varit en så stor del av livet och tankevärlden att de borde lämna ett stort tomrum efter sig. Konstigt nog har de inte gjort det. De har nog ersatts av Youtube, Facebook och Instagram. Ibland försöker jag försvara mig med att jag läser artiklar som är länkade på FB, men handen på hjärtat: Vad är det? Ingenting. Jag har inte ens valt dem själv.

Jag tänker på alla fantastiska karaktärer och berättelser som jag mött, som jag bär med mig och som ökar min förståelse för världen och människorna. Det som bidrar till att ge tillvaron djup och färg och doft. Hur kan jag vara utan dem? Hur kan jag frivilligt avstå?

Jag behöver inte avstå, Jag behöver bara gå fram till min bokhylla och välja en bok, ta den och läsa. Svårare är det inte.

Okategoriserade

Ohjälpligt inaktuell

Farfars slipsten

Någonstans på vägen tappar man greppet.

Jag har inte en aning om vilken musik som är populärast just nu. Jag har inte lyssnat på radio på evigheter.

Jag har inte en susning om modet, jag frågar expediten i butiken om byxorna verkligen ska vara så korta, hon bara tittar på mig och dillar om att det är vår, till hösten kommer det längre byxor. Hon verkar ha svårigheter att förstå att mina ben är lika långa året om.

Vilka filmer ska man se denna vår för att kunna vara med i samtalet runt jobbets fikabord? Vilka tv-serier är på uppåtgående? Jag antar att det inte är Förnuft och känsla från 1971, mitt senaste fynd på Youtube.

På något sätt är det som om tiden har bromsat in för några år sedan. Jag har inte upplevt något nytt sedan Nickelback och Creed. Har inte sett någon populär film sedan jag såg Hundraåringen på juldagen på bio i Vuollerim. Enda biografen jag varit på där någon hälsar välkommen och håller ett litet tal före filmen. Det var en upplevelse, det saknades bara någon som satt längst fram och spelade piano.

Så nu är greppet tappat, jag är ohjälpligt efter, lever i min egen bubbla. Den bubblan består av gammal musik, uråldriga filmer och invanda mönster. Min yngsta dotter fnyser föraktfullt när populärkulturen kommer på tal, enligt henne är jag mer ute än mumierna.

Oss emellan tycker jag att det är skönt. De invanda mönstren är som en gammal insutten fåtölj som passar mina former efter månader och år av innötning. För det är då, först då, man verkligen kan slappna av. När allt är gammalt, invant och tryggt. Jag vet att argbiggan tuktas till sist, att Musketörerna räddar drottningens ära och att Elisabeth får sin Darcy. Det är väl skönt?