Måndagen bjöd på ett fantastiskt väder så jag tog chansen att tillbringa en stund vid spegeldammen i Vuollerim. Det låter stillsamt men i vårfloden är inte ens en spegeldamm stillsam.
Det var ren själslig terapi att sitta på en sten, med ryggen mot en annan varm sten och lyssna på bruset från allt vatten. Det är magiskt, det finns inget annat ord för det. Och i en torkad blomställning satt en trevlig kompis som snällt lät sig fotograferas.
Det finns dagar (och de är inte så få) som jag verkligen förstår varför jag bor där jag bor. Det finns många skäl och naturen är ett av dem.
Det har varit kallare väder och det har resulterat i björkar som är så vackra att det nästan gör ont. Särskilt när solen lyser bakom dem. Solen stiger inte så högt ännu så den gömmer sig bakom de pampiga björkarna utanför skolan.
Det har varit så vackert att flera elever har varit ute och fotograferat. Själv var jag tvungen att gå ut på min lunch för att ta några bilder på björkarna och solen.
I ensamt majestät.Man kan under hur mycket snö en tunn kvist kan bära.
I torsdags var det äntligen dags för kurs i studiofotografi.
Jag har väntat hela hösten och in i det sista var det osäkert om det skulle bli
något.
Människor är svåra att fotografera, sjöar och berg är mycket
lättare. Man kan joxa så länge man vill med inställningar utan att de blir less
och man behöver inte försöka fånga rätt ansiktsuttryck. Därför har jag skjutit
upp att fotografera människor så länge jag bara kunde. Till sist blev det ändå
dags. Det känns som en utmaning som kommer att pågå i flera år men det gäller
att komma igång i alla fall.
Under kursen fick vi lära oss om alla möjliga sorters
ljussättning och prova oss fram på varandra. Jag hade tur som hade en ung och
vacker kurskompis som var lätt att fota, hon blev bra på alla foton. Hon hade
det betydligt besvärligare med mig, trött och blek efter en lång dag som jag
var.
Nackdelen med att ha provat riktigt dyra studioblixtar och
softboxar är att man blir gräsligt shoppingsugen. Ungefär som när man har
provkört någon annans nya bil. Dagarna efter ägnades till viss del åt önsketänkande
på internetsidor. Till sist känns det ändå som att det är roligare att göra det
möjliga än att drömma om det omöjliga.
Jag sökte reda på vår bygglampa och ett lakan, dottern
lyckades jag övertala att agera modell. Ett helt okej resultat med tanke på att
det var första gången jag provar med belysning istället för dagsljus. Efter att
ha experimenterat med olika vinklar på ljuset och olika många lager tyg fick vi
till sist ett resultat som vi är nöjda med. Utmaningen fortsätter.
Hösten är en magisk årstid när det gäller fotografering. Ljuset och färgerna ser nästan overkliga ut. Det ser ut som om någon lagt in hela världen i Lightroom och redigerat som en galning.
Vore jag det minsta religiös skulle jag nog tänka att höstens sprakande färger är guds gåva till människan. Varje promenad och varje bilresa är som att passera genom ett konstgalleri. Man blir tacksam att man får vara här och nu. Se och njuta är veckans ledord.
Hur många gånger har vi inte hört att i det enkla ligger det sköna. Så kändes det i dag när jag i brist på intressanta motiv fotade en vattenpöl.
Vatten är fantastiskt, i alla dess former. Hela vintern har jag funderat över snöns skiftande form och känsla. När den är tilltrampad som en stig är den hård och bär oss. Men när den faller kan den vara så lätt som ett dun när den faller i stora flingor en kall vinterdag.
Nu smälter den och blir till droppar i en smutsig vattenpöl som plötsligt blev något vackert och unikt.
Jag hade kunnat stå där på knä hur länge som helst och fota vattendropparna och njuta av hur solskenet fick dropparna att skimra i alla möjliga färger. Men tids nog blev det dags att fara hem och ta tag i tapeterna, det blev också snyggt, men på ett helt annat sätt.
Idag för ett år sedan är väl i generösaste laget. Förra året
den 13 mars satte jag upp planer och mål för det kommande året. Nu har vi
passerat den 13 mars med tretton dagar, men vad är tretton dagar på ett helt år?
Så här kommer den, min avstämning av mina mål för det gångna året.
Jag hade förutsatt mig att jag skulle
Plugga på distans.
Ha varit på min första fotoresa.
Ha tappat mina överflödskilon och har en
acceptabel kondition.
Somt har förverkligats och annat har inte. Här kommer min
summering:
Min önskan var att plugga på distans och jag var jätteivrig
och ansökte till folkhögskolor kors och tvärs. Jag läste litteratur på en
folkhögskola under sommaren. 25 % på distans var perfekt sommarplugg, det var
riktigt roligt. Jag tänkte på det som en uppvärmning inför hösten. När det blev
augusti skulle jag börja på allvar med 50% litteraturstudier på folkhögskola,
men jag kände ganska snabbt att det inte var genomförbart. Det var lite väl
mycket att studera 50% och jobba 100%, även om det inte var universitetsnivå så
är det ändå 20 timmar i veckan. Sen var jag inte helt nöjd med kursen, den var
inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Så jag hoppade av och var mycket nöjd med
det. Men en till sommarkurs skulle jag jättegärna gå.
Min första fotoresa hade Saltoluokta som mål. Jag åkte dit
med en kompis som också älskar att fotografera. Det var riktigt roligt att åka
med en likasinnad och verkligen få frossa i fotografi. Ingen som börjar trampa
runt och vill vidare just när jag kommit igång. Sen var det inte vårt fel att
det regnade och åskade så att det inte blev så mycket fotografi som vi tänkte
oss. Den turen gör vi om till sommaren och då ska vi ha tumme med Tor så han
håller sig stilla.
Sen har jag varit på fotokurs på resa, det var inte en
fotoresa men den innehöll bra med tid för foto. Vi reste till Venedig och medan
vi var där tog jag en halvdagskurs i fotografi. Det var helt underbart att ha
en instruktör bara för mig själv, en person som känner till staden och visade
många smarta, vackra och speciella platser i Venedig. Det var en höjdare och
det gör jag gärna om någon gång.
Nej, jag har inte tappat mina överflödskilon, jag tappade
några under maj och sedan några i augusti. Sen har det nog stått still. Jag har
börjat motionera mer men inte tillnärmelsevis så mycket som jag ordat om att
jag skulle.
Det är aldrig för sent. Just nu är jag ganska duktig, får se
vart det leder. Förhoppningsvis dit jag vill.
Det var min summering, något är gjort och några återstår.
Men det är också viktigt att jag inser att allt låter sig inte göras. Det bara
är så, och det gör ingenting. Det är bra ändå. Det kommer nya dagar, nya år.
Och nya möjligheter.
