Hur många gånger har vi inte hört att i det enkla ligger det sköna. Så kändes det i dag när jag i brist på intressanta motiv fotade en vattenpöl.
Vatten är fantastiskt, i alla dess former. Hela vintern har jag funderat över snöns skiftande form och känsla. När den är tilltrampad som en stig är den hård och bär oss. Men när den faller kan den vara så lätt som ett dun när den faller i stora flingor en kall vinterdag.
Nu smälter den och blir till droppar i en smutsig vattenpöl som plötsligt blev något vackert och unikt.
Jag hade kunnat stå där på knä hur länge som helst och fota vattendropparna och njuta av hur solskenet fick dropparna att skimra i alla möjliga färger. Men tids nog blev det dags att fara hem och ta tag i tapeterna, det blev också snyggt, men på ett helt annat sätt.
