Browsing Tag

Resor

Okategoriserade

Jag finns, jag lever

Vid sidan av stigen i Imbrosravinen, Kreta, Grekland.

För ett par dagar sedan kom jag hem från Kreta. Kameran blev flitigt använd hela tiden och jag fick några bilder som känns helt okej. En av de mäktigaste upplevelsesrna var vandrigen genom Imbrosravinen. Det var ett storslaget och mäktigt landskap. Jag är tacksam att jag har sett det.

Denna bild tog jag för att jag förundrades över alla stenstaplar människor som gått genom ravinen har byggt. De fanns överallt, så fort det låg lite lösa stenar på marken hade det byggts staplar. Och på denna gamla stock var de många.

Det är fantastiskt vilket behov människor har att lämna ett spår efter sig. Jag var här. Jag finns. Och kanske, kanske kommer det jag gjort att finnas kvar efter att jag försvunnit härifrån, antingen i geografisk bemärkelse eller i det mer övergripande betydlesen.

Ett liknande exempel var alla initialer som var ristade i de tjocka bladen på en stor kaktusliknande växt. Varje blad var fullt med inristade initialer, symboler och namn. En växt som sannolikt växer sakta och lever länge och där kommer nog ristningarna att finnas länge, länge.

Vår förgänglighet är en ständig utmaning för vår fantasi och vårt förstånd, så det är begripligt att vi försöker övervinna den. Lite diskret i förbigående lämnar vi ett meddelande till eftervärlden. JAG var här, jag förändrade världen om än aldrig så lite. Jag flyttade en sten, jag skrev mitt namn. Jag levde, jag andades, jag fanns.

Hobby

Idag för ett år sedan

Saltoluokta sommaren 2018, min första fotoresa.

Idag för ett år sedan är väl i generösaste laget. Förra året den 13 mars satte jag upp planer och mål för det kommande året. Nu har vi passerat den 13 mars med tretton dagar, men vad är tretton dagar på ett helt år? Så här kommer den, min avstämning av mina mål för det gångna året.

Jag hade förutsatt mig att jag skulle

  • Plugga på distans.
  • Ha varit på min första fotoresa.
  • Ha tappat mina överflödskilon och har en acceptabel kondition.

Somt har förverkligats och annat har inte. Här kommer min summering:

Min önskan var att plugga på distans och jag var jätteivrig och ansökte till folkhögskolor kors och tvärs. Jag läste litteratur på en folkhögskola under sommaren. 25 % på distans var perfekt sommarplugg, det var riktigt roligt. Jag tänkte på det som en uppvärmning inför hösten. När det blev augusti skulle jag börja på allvar med 50% litteraturstudier på folkhögskola, men jag kände ganska snabbt att det inte var genomförbart. Det var lite väl mycket att studera 50% och jobba 100%, även om det inte var universitetsnivå så är det ändå 20 timmar i veckan. Sen var jag inte helt nöjd med kursen, den var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Så jag hoppade av och var mycket nöjd med det. Men en till sommarkurs skulle jag jättegärna gå.

Min första fotoresa hade Saltoluokta som mål. Jag åkte dit med en kompis som också älskar att fotografera. Det var riktigt roligt att åka med en likasinnad och verkligen få frossa i fotografi. Ingen som börjar trampa runt och vill vidare just när jag kommit igång. Sen var det inte vårt fel att det regnade och åskade så att det inte blev så mycket fotografi som vi tänkte oss. Den turen gör vi om till sommaren och då ska vi ha tumme med Tor så han håller sig stilla.

Sen har jag varit på fotokurs på resa, det var inte en fotoresa men den innehöll bra med tid för foto. Vi reste till Venedig och medan vi var där tog jag en halvdagskurs i fotografi. Det var helt underbart att ha en instruktör bara för mig själv, en person som känner till staden och visade många smarta, vackra och speciella platser i Venedig. Det var en höjdare och det gör jag gärna om någon gång.

Nej, jag har inte tappat mina överflödskilon, jag tappade några under maj och sedan några i augusti. Sen har det nog stått still. Jag har börjat motionera mer men inte tillnärmelsevis så mycket som jag ordat om att jag skulle.

Det är aldrig för sent. Just nu är jag ganska duktig, får se vart det leder. Förhoppningsvis dit jag vill.

Det var min summering, något är gjort och några återstår. Men det är också viktigt att jag inser att allt låter sig inte göras. Det bara är så, och det gör ingenting. Det är bra ändå. Det kommer nya dagar, nya år. Och nya möjligheter.