Browsing Tag

framtid

Personlig utveckling

Nytt år nya mål

BIld av kalhh från Pixabay

Det är inte bara nytt år, det är även nytt årtionde. Det gör det hela lite mer högtidligt.

Inför varje nyår har jag samma känsla av möjligheter. Det känns som om jag har fått tiden som gåva, att göra det bästa jag kan av. Vad jag vill kan jag göra. Det är berusande och ofta rusar tankarna och planerna iväg och blir orealistiska. Då får jag ta tag i mig själv, plocka bort och banta ner, och göra en plan som är genomförbar.

För att göra den tittar jag efter var jag är, hur jag har hamnat där, vad jag vill göra härnäst och gör en plan utifrån det.

Det senaste årtiondet har innehållit så många olika händelser, livet har sett så olika ut att årtiondet är indelat i olika faser. Det är nästan som att leva helt olika liv.

Det var under detta decennium som jag insåg att jag ville skriva, att det fanns berättelser inom mig som ville komma fram. På det sättet har det hänt mycket, jag har gått från att skriva bara för mig till att inse att jag ville skriva för andra. Jag har skrivit mitt första kompletta manus och skrivit kontrakt med ett förlag. Det känns som om riktningen blev en helt annan, nya mål som inte fanns där tidigare.

Jag har också under detta årtionde flyttat, jag som trodde att jag alltid skulle bo kvar i min hemkommun, jag flyttade till ett samhälle 13 mil bort. Till min förvåning inser jag att jag trivs jättebra. De långa avstånden till shopping och teater kompenseras av stillhet, ro och närheten till naturen.

Vad vill jag göra härnäst? Jag har lovat mig själv att jag ska ha färre mål i år än förra året, men kanske större mål som var för sig innehåller några projekt för att förverkligas. De två målen är:

Fortsätta skriva för andra och sköta om mig själv bättre.

Dessa mål uppfyller inte kraven på exakthet, mätbarhet och liknande saker som det anses att bra mål ska ha. Men jag tänker att den delen kommer när jag gör min plan. Där kommer det mätbara in. Jag tänker inte gå in på detaljer vad själva planen innehåller, men den finns och jag kommer inte att hinna med allt men det behöver jag inte.

En plan ska inte vara något som tynger och gör tillvaron svårare, en plan ska göra livet rikare och hjälpa mig att göra sådant jag aldrig gjort förut. Den ska ge mig mod, att våga spränga gränser och ta mig an utmaningar som stimulerar. Det är syftet med målen och planen.  Det är till det jag vill använda denna tid som jag fått till skänks. Så jag inte slösar bort den på saker som inte ger mig möjligheter att bli den jag kan bli.

Gott nytt år

Tankar

Dagen J för julshow

Klockan är halv nio på morgonen, det är fortfarande mörkt ute. Det är molnigt men en strimma ljus finns över bergen åt Älvsbyhållet. Morgonens tredje tekopp smakar bra och jag njuter av min hemmamorgon.

Jag är hemma för att vi har förskjuten skoldag idag. Eleverna börjar efter lunch för idag är det äntligen dags för den efterlängtade julshowen. Redan när vi började höstterminen kom frågan upp: Ska vi ha någon julshow i år? Svaret blev självklart att det var deras val, och att vi gärna ville för att det var så bra förra året. Så nu är vi här, dagen J för Julshow.

Eleverna har tagit sin elevensval-tid och övat och övat, men när man tänker närmare på det så är det inte så mycket tid. Slår man ihop en termins elevens val blir det ungefär en veckas skoltid. Vi skjuter till tid från de olika ämnena när vi kan och har möjlighet men det är inte så mycket. Eleverna planerar och förbereder när de hittar tid. Hittar på koreografi på lunchen och skriver körschema på kvällen.

Eleverna själva har fördelat rollerna, var och en tar på sig den roll de vill ha. En väljer att vara projektledare, en annan ansvarar för teatern och en tredje fokuserar på sång eller ljud och ljus. Det är som att helt plötsligt befinna sig i ett företag med olika avdelningar istället för en skola. Men det innebär också att vi vuxna måste våga släppa kontrollen litegrann. Det är spännande som vuxen att inte sitta inne med all information, ibland måste vi fråga projektledaren eller dansgruppen om saker.

Alla har olika intressen och kompetenser och i år tycker jag att allas olika styrkor kommer till sin rätt. Alla vill inte stå längst fram på scen, alla vill inte sjunga, men i grupp vågar många fler både sjunga och dansa inför publik. Tillsammans blir de modiga och tillsammans har de så mycket kunskap inom så många olika områden.

Ljusstrimman över berget har spritt sig och det är snart dags att åka till skolan. Jag tänker att det här projektet ger mig som lärare en känsla av att se in i framtiden, jag får en glimt av hur dessa ungdomar kommer att vara när de blir vuxna. Framtiden får förbereda sig på att bli imponerad, för de här ungdomarna kommer att genomföra det de tycker är viktigt i livet.

Skriva

Vad vill du bli, när du blir stor?

En typisk sak som lärare ofta säger är att de inte vet vad de vill bli när de blir stora. Det kanske gäller andra yrkesgrupper också men jag tycker att det är påfallande ofta lärare säger sig inte veta vad de ska bli, och för mig är det definitivt så.

Jag har grubblat hit och dit, periodvis har jag trivts superbra som lärare och andra perioder har truckförare låtit väldigt lockande. Den inre bilden jag har av truckförare är nog en liten gaffeltruck i ett oändligt lager mer rad på rad med lastpallar och tre, fyra hyllor på höjden. Där föreställde jag mig att jag skulle köra fram och tillbaka, flytta lastpallar hit och dit. Utan stress och prestationsångest. Inget jagande efter betygsunderlag eller skolkare. Jag inser att det är en förskönad bild av truckförarens vardag och skrinlägger den planen.

Vad ska jag då bli istället?

De sista åren har jag tänkt mycket på företagande. Jag har avundsjukt besökt öppet hus på gymnasiet när de presenterat sina UF-företag. Jag har önskat att jag hade kunnat gå gymnasiet igen så jag hade kunnat prova på.

Vid andra tillfällen har jag försökt övertyga stickande vänner att jag kan sätta upp en internetbutik åt dem. Men de stickar hellre för sitt eget nöjes skull. Till sist förstod jag det, efter några övertydliga NEJ. De har dessutom slutat visa mig sina stickade alster.

Jag har funderat över vilka problem jag har i vardagen för att komma på nästa enkla geniala sak, som slaskskrapan till exempel eller påsförslutaren Twixit. Men ingenting har jag kommit på.

Som lärare känner jag mig ganska begränsad, vad kan jag egentligen? Och hur ska man kunna tjäna pengar på det? Jag kan ju knappast sälja tjänsten att tjata på ungdomar. Då skulle jag åka hem till familjer, tjata på deras ungdomar så att de städar sina rum, gör sina läxor och hjälper till med middagen. Då kan föräldrarna bara ha den trevliga samvaron med sina barn. Prata med dem om hur de haft det i skolan och vad de ska göra nästa helg. Undrar hur samhället skulle påverkas av det?

Till sist slog det mig, vilket du säkert tänkt på under hela tiden du läst denna text, att jag kan skriva. Jag kan sälja mina texter. Sagt och gjort, från och med nu finns firma Emma Öhman, vars verksamhet är litterärt och konstnärligt skapande.

Så nu återstår bara att få igång fingrarna på tangentbordet och skriva, skriva och skriva. Det ska bli roligt och intressant, jag har ingen aning om vart det leder i slutändan. Jag har bara de tre första stegen klara för mig, sen får vi se.

Så nu, äntligen, vet jag vad jag vill bli när jag blir stor.