Browsing Tag

sommar

Tankar

Vårlängtan

Nu har det äntligen vänt, vi är i mitten av mars och solen lyser många timmar nu och den värmer faktiskt. Den här tiden finns det så mycket att se fram emot. Ljus och värme är det som man tänker på först men det finns så mycket mer.

Jag drömmer om skogspromenader, att få gå på barmark, över rötter och stenar, mellan träd och längs bäckar. Det är något som man saknar när snön ligger tjock så många månader per år. Tänk att få höra ljudet från en porlande bäck och lyssna på trädens sus. Och när älvens is äntligen smälter och vattnet ligger öppet, så sjunger det inom en.

Fotografering är också något jag längtar efter, och då tycker förstås vän av ordning att man minsann kan fotografera på vintern också. Javisst kan man det, men det är något särskilt med våren och sommaren. Öppet vatten, insekter och blommor, hela världen blir levande. Naturligtvis är det vackert på vintern också, särskilt när det känns som om man bor i ett sagolandskap som Narnia ungefär. Det är när frosten ligger tjock på alla träd och allt gnistrar i det kalla solskenet.

Fotot är från Fjällbotaniska trädgården, en vårdag för några år sedan när jag lyckades vara där när fjällsippan blommade. Det var så många blommor, som en matta av sippor. Min ambition är att få se det igen, men de blommar så kort tid, man måste pricka in exakt rätt tid, det är så lätt att missa det. Men när man står där och tittar på de små, vackra blommorna som trotsar det kalla vårvädret, då känner man att nu, nu är det vår och allt det underbara finns framför oss. Och i år är året när jag ska få se det igen, det har jag bestämt!

Ha det gott i solskenet!

Tankar

Barfotasommar

I år hoppas jag på en barfotasommar. En sommar som är nog varm att man kan gå barfota i gräset utan att marken kyler under fötterna. Jag vill känna gräset kittla under fötterna och se hur det fastnar en maskros mellan tårna. På kvällen måste fötterna skrubbas med rotborste och såpa.

Jag minns inte längre hur det kändes, då för länge sedan. Innan bekvämligheten tog över. Innan skorna blev det automatiska valet. När obehaget att gå barfota på grus blev för stort och kvällsskrubbningen med rotborste blev för besvärlig. Då, när sinnligheten fick vika för det praktiska.

Men, i år hoppas jag på en barfotasommar. I år ska fötterna få trampa lätt över gräsets strån, få stanna upp och rota sig i jorden. Hämta näring och livsmod. Och de ska få känna, känna grusets vassa stenar, sjövattnets kyla och stenens hetta en solvarm dag.

Jag ska minnas hur det kändes, den dagen jag inte längre kan gå barfota. Jag ska minnas det lena, det vassa och det varma. Jag ska minnas hur det kändes att springa barfota över sommarängen, hur sjöbottnen kändes och hur stenen värme. Jag ska också gömma doften av gulsåpa i mitt minne att ta fram när allt annat är saknat och borta. Då ska jag minnas min barfotasommar.

Tankar

sommarminnen

Den gamla träbåten vid Appoälven.

I somras var jag vid Appoälven. Den är smal och krokig, omgiven av grönska. Det är vackert när grönskan reflekteras i vattnet så att det ser alldeles grönt ut. En kort bit in i skogen från älven räknat ligger en gammal träbåt.  Eller möjligen en före detta träbåt. Den har, milt sagt, sett sina bästa dagar. Jag stannade och tittade, och sedan gick jag förbi, men jag var tvungen att gå tillbaka och fotografera den.

Den lockade min fantasi. Vem hade ägt den? Det syns att den är omskött och omhändertagen på sin tid. Den är väl uppdragen på land och vänd upp och ner. Någon måste ha haft härliga roddturer i sin båt för länge sedan, och kanske fiskat, ja alldeles säkert fiskat. Jag tror att det var en han, jag kan nästan se honom framför mig. En noggrann äldre herre med pipan i mungipan och de rutiga skjortärmarna uppvikta. Buskiga ögonbryn och kisande kornblå ögon. Stora kliv i gummistövlarna och kniven i bältet. Han kom hem med matfisk, uppgjord och klar. När hösten kommer städar han ur sin båt och drar upp den på land. Varje vår drar han ner den till älven, förankrar den på det vanliga stället och ser fram emot sommarens fiske längs den vackra, stillsamma älven.

Så kom en vår när båten fick ligga kvar. Ingen kom och drog ner den till vattnet. Den låg kvar under många långa år. Jag tänker att jag nog kommer att fara dit varje sommar, i alla fall en gång, och se hur den har det. Bara klappa den försiktigt och ta ett kort. Bara för att.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.