Nu har det äntligen vänt, vi är i mitten av mars och solen lyser många timmar nu och den värmer faktiskt. Den här tiden finns det så mycket att se fram emot. Ljus och värme är det som man tänker på först men det finns så mycket mer.
Jag drömmer om skogspromenader, att få gå på barmark, över rötter och stenar, mellan träd och längs bäckar. Det är något som man saknar när snön ligger tjock så många månader per år. Tänk att få höra ljudet från en porlande bäck och lyssna på trädens sus. Och när älvens is äntligen smälter och vattnet ligger öppet, så sjunger det inom en.
Fotografering är också något jag längtar efter, och då tycker förstås vän av ordning att man minsann kan fotografera på vintern också. Javisst kan man det, men det är något särskilt med våren och sommaren. Öppet vatten, insekter och blommor, hela världen blir levande. Naturligtvis är det vackert på vintern också, särskilt när det känns som om man bor i ett sagolandskap som Narnia ungefär. Det är när frosten ligger tjock på alla träd och allt gnistrar i det kalla solskenet.
Fotot är från Fjällbotaniska trädgården, en vårdag för några år sedan när jag lyckades vara där när fjällsippan blommade. Det var så många blommor, som en matta av sippor. Min ambition är att få se det igen, men de blommar så kort tid, man måste pricka in exakt rätt tid, det är så lätt att missa det. Men när man står där och tittar på de små, vackra blommorna som trotsar det kalla vårvädret, då känner man att nu, nu är det vår och allt det underbara finns framför oss. Och i år är året när jag ska få se det igen, det har jag bestämt!
Ha det gott i solskenet!
