Browsing Tag

skriva

Skriva

Drömmen om en text

BIld av Free-Photos från Pixabay

Människor drömmer om olika saker. Några drömmer om att laga god mat, andra drömmer om att göra ett galoppombyte i perfekt balans medan jag drömmer om att skriva den bästa berättelse jag kan skriva.

Jag har skrivit i hela mitt liv men jag tänkte nog aldrig tanken att skrivandet skulle vara något jag kunde applicera något slags ambition på. Trots alla hundratals sidor text jag skrivit i mitt liv har det oftast varit bara för att jag har haft nöje av det. Jag har skrivit brev, dagböcker i massor, dikter, fria tankar, noveller och flash fiction, universitetsuppsatser, blogginlägg. Under allt detta skrivande tänkte jag aldrig tanken att jag ville bli bra, bättre, det bästa jag kan bli. Den tanken kom senare, när tiden och stillheten infann sig.

Om jag tittar bakåt kan jag se ungefär var tanken infann sig, och jag vet när jag erkände den för mig själv. Vid den tidpunkten skulle jag aldrig ha erkänt det för någon annan men planen fanns där: att skriva en bok.

Jag visste när jag flyttade att jag ville använda den extra tiden till att skriva en bok. Extra tid får man när man flyttar från alla man känner och rotar sig på en helt ny plats. Då kan man ersätta socialt umgänge med skrivande. Det låter tråkigt men det kändes befriande trots att jag saknade familj och vänner.

Det var en utmaning att skriva mitt första manus, det var något jag gjorde för att jag fick en idé som var den starkaste jag fått hittills och för att jag ville se om jag kunde. Det visade sig att jag kunde. Och ju mer jag skriver nu desto mer önskar jag att jag ska kunna bli riktigt bra. Det finns ingen garanti att jag blir riktigt bra oavsett hur mycket jag skriver, men chansen ökar för varje väl bearbetat manus jag presterar. Och det räcker som drivkraft att ge sig på ännu en text, lite längre, lite mer komplicerad, lite mer välskriven. Ännu lite roligare att skriva.  Och kanske någon gång blir drömmen sann – att skriva en riktigt bra berättelse.

Skriva

Att komma ut ur garderoben

Pennor och anteckningsblock – man kan aldrig ha för många.

Så var det gjort. Efter att ha varit en smyg-skrivare i flera år har jag nu kommit ut. Jag är en…ja, vad är jag egentligen?

Författare är jag inte ännu, två publicerade verk är fortfarande en hägring någonstans där framme i en dimmig framtid även om den första är på väg. Som att vara gravid ungefär.

Skribent är man när man skriver i en tidning och har något slags anställning eller frilansar. Det är jag inte heller.

Jag saknar ett ord som motsvarar engelskans writer, för det är nog det som ligger närmast.

Det har varit svårt att prata om mitt skrivande. Jag har nog alltid föreställt mig att jag måste ha något att visa upp. En bok, en novell i en novellsamling eller något annat påtagligt. Vilken annan hobby som helst kan man hålla på med bara för sitt eget höga nöjes skull. Men inte skrivande.

Man förväntas ha gjort något, varför hålla på annars? Kanske för att skrivande verkar vara en konstig sak att tycka om att göra. Alla minns uppsatsskrivning i skolan med fasa (förutom vi skriv-nördar som hade högtidsdagar när vi äntligen fick skriva).

Men jag tänker att alla som åker slalom tävlar inte, alla som bakar startar inte ett konditori, alla som skriver är inte utgivna författare. Vi alla kan göra sådant för att det är roligt, för att vi njuter av att skapa något eller uppleva något.

Så jag skriver för att det är roligt och tillfredsställande, och kanske för att jag inte kan låta bli.

Det är befriande att säga som det är.

Jag skriver.

Skriva

Vad vill du bli, när du blir stor?

En typisk sak som lärare ofta säger är att de inte vet vad de vill bli när de blir stora. Det kanske gäller andra yrkesgrupper också men jag tycker att det är påfallande ofta lärare säger sig inte veta vad de ska bli, och för mig är det definitivt så.

Jag har grubblat hit och dit, periodvis har jag trivts superbra som lärare och andra perioder har truckförare låtit väldigt lockande. Den inre bilden jag har av truckförare är nog en liten gaffeltruck i ett oändligt lager mer rad på rad med lastpallar och tre, fyra hyllor på höjden. Där föreställde jag mig att jag skulle köra fram och tillbaka, flytta lastpallar hit och dit. Utan stress och prestationsångest. Inget jagande efter betygsunderlag eller skolkare. Jag inser att det är en förskönad bild av truckförarens vardag och skrinlägger den planen.

Vad ska jag då bli istället?

De sista åren har jag tänkt mycket på företagande. Jag har avundsjukt besökt öppet hus på gymnasiet när de presenterat sina UF-företag. Jag har önskat att jag hade kunnat gå gymnasiet igen så jag hade kunnat prova på.

Vid andra tillfällen har jag försökt övertyga stickande vänner att jag kan sätta upp en internetbutik åt dem. Men de stickar hellre för sitt eget nöjes skull. Till sist förstod jag det, efter några övertydliga NEJ. De har dessutom slutat visa mig sina stickade alster.

Jag har funderat över vilka problem jag har i vardagen för att komma på nästa enkla geniala sak, som slaskskrapan till exempel eller påsförslutaren Twixit. Men ingenting har jag kommit på.

Som lärare känner jag mig ganska begränsad, vad kan jag egentligen? Och hur ska man kunna tjäna pengar på det? Jag kan ju knappast sälja tjänsten att tjata på ungdomar. Då skulle jag åka hem till familjer, tjata på deras ungdomar så att de städar sina rum, gör sina läxor och hjälper till med middagen. Då kan föräldrarna bara ha den trevliga samvaron med sina barn. Prata med dem om hur de haft det i skolan och vad de ska göra nästa helg. Undrar hur samhället skulle påverkas av det?

Till sist slog det mig, vilket du säkert tänkt på under hela tiden du läst denna text, att jag kan skriva. Jag kan sälja mina texter. Sagt och gjort, från och med nu finns firma Emma Öhman, vars verksamhet är litterärt och konstnärligt skapande.

Så nu återstår bara att få igång fingrarna på tangentbordet och skriva, skriva och skriva. Det ska bli roligt och intressant, jag har ingen aning om vart det leder i slutändan. Jag har bara de tre första stegen klara för mig, sen får vi se.

Så nu, äntligen, vet jag vad jag vill bli när jag blir stor.