Browsing Tag

skriva

Skriva

Ensammaste hobbyn?

Så äntligen var det projektet sjösatt. Ibland tar saker längre tid än vad man egentligen tror är möjligt. Det som ursprungligen skulle bli en kurs i kreativt skrivande blev till sist en serie med fristående workshops med olika teman varje gång varav den första gick av stapeln för ett par veckor sedan.

Vi har hunnit ha två tillfällen med olika teman.  Det blev intensiva kvällar där vi skrev olika skrivövningar, från uppvärmningsövningar till mer skönlitterärt skrivande, vi delade med oss till varandra av det vi skrivit. Vi tog oss också tid att reflektera över hur det är att ha skrivande som hobby. Vilka förväntningar får omgivningen när man berättar att man har skrivande som hobby? Är det att jämställa med andra fritidsintressen?

Skrivande är i de flesta fall en väldigt ensam hobby. Vi sitter var och en på vår kammare och skriver något som vi lägger i byrålådan och sparar bara för nöjet att ha kvar det vi skapat. Då blir det extra roligt att träffas, även på distans, och få stöta och blöta sina tankar om sitt eget skrivande och få spegla sig i andra som har samma intresse. För vi är många, vi som skriver, många fler än vad vi någonsin tror när vi sitter där i vår ensamhet.

Nu är vi i alla fall några som har en liten oas av skrivande vänner att skriva och tänka och lyssna på texter tillsammans, texter som vi skrivit och delar med oss av. Texter som utgör ett steg framåt. Vårt nästa steg framåt.

För leder framåt gör de, varje text man skriver leder framåt på något sätt, särskilt när man delar med sig av dem. Man kan läsa upp den, eller skicka den till en vän eller publicera den på internet – oavsett på vilket sätt en text möter en läsare så får man en klarare syn på sin text när den lämnar den trygga hamnen och kommer ut i verkligheten. Då upptäcker man vad man skrivit, texten svagheter och eventuella styrkor framträder och man tar något med sig till nästa text som man ska skriva.

Jag ser redan fram emot nästa workshop då vi ska prata om hur stil och innehåll kan samverka. Det kommer att bli så intressant!

Om du vill ha skrivövningar skickade till din mailbox varje månad kan du prenumerera på nyhetsbrevet.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Registrera dig för att få skrivövningar i din inkorg några gånger per år.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Skriva

Det började med grammatik

Det där med idéer är lite klurigt tycker jag , man kan grubbla och fundera över vad man helst vill skriva utan att direkt komma på något. Men helt plötsligt kommer det en idé som biter sig fast och aldrig försvinner. Den nästan tjatar sig till att bli skriven. Så är det med det manus jag skriver på nu.

Idén till den berättlsen började egentligen med en grammatikuppgift på jobbet. För sex år sedan satt jag och gjorde meningar till ett prov i satsdelar för åk 8 eller 9. Det blev lite tråkigt så jag började foga ihop meningarna till en kort berättelse.

Flickan saknade sin mormor.

Mormor kallades Sjörövar-Molly.

Mormor hade skickat henne ett brev.

En nyckel låg i brevet.

Hon gick till mormors hus.

Flickan mötte en enögd katt.

Flickan och katten sökte mormors sjörövarskatt.

Den enögda katten satt på pianot och spann.

Någon bankade på dörren.

Flickan och katten blev rädda.

Efter det har det hänt mycket med berättelsen. Långt senare började jag skriva om flickan och hennes mormor Sjörövar-Molly. Det var kanske sex år sedan jag fick idén. Den blev aldrig nedskriven i någon annan form än det korta satsdelsprovet, ända stannade tanken hos mig.  Jag trodde först att berättelsen skulle vara ganska kort med bilder i akvarell men ju mer jag skrev desto längre och mer komplicerad blev historien. Berättelsen är inte helt färdig ännu så jag ser fortfarande fram emot att se hur den blir i slutändan.

Ps för att kunna göra satslösning på meningarna behöver du kunna: predikat, subjekt, direkt objekt, indirekt objekt, predikatsfyllnad, rumsadverbial.

Skriva

Nya projekt

Det är ett av mina favoritcitat för det är så sant. Det är precis så det är. Nya projekt innebär att man ger sig in i något som man inte gjort förut, något nytt och oförutsägbart. Det är så intressant, roligt och upplyftande.

Allra mest spännande är det när man vet att det nya projektet är svårt. Till och med så svårt att det överstiger min förmåga och mina kunskaper, just nu. Det innebär att jag måsta lära mig nya saker, våga nya saker för att ens ha en chans att genomföra projektet. Men målet är inte att genomföra, med minsta möjliga marginal, målet är att lyckas. I någon form, på något sätt vill jag titta tillbaka och kunna påstå att projektet blev lyckat. Det blir ju inte alltid så, men man måste ju i alla fall försöka, eller hur.

Nu är det senaste projektet färdigt, jag har tryckt ”sänd” och snart finns det en e-bok på marknaden. Jag har genomfört projektet, det återstår bara att se om det blir lyckat.

Idén till boken som en blixt från klar himmel. Det är så många som vill börja med kreativt skrivande. Det sägs att var tredje människa någon gång i sitt liv haft en önskan om att skriva en bok. ”Jag ska skriva en bok som hjälper dem i gång.” Det tänkte jag den där kvällen när jag under några minuter smitit från middagssällskapet innan efterrätten serverades.  ”Den ska vara kort, inte en massa ord, ord och ord, utan kort, handfast. Gör så här och så övningar i massor, så det går att välja det som verkar kul.” Jag återvände precis i tid till efterrätten, upplyft och inspirerad.

Nu kan jag med gott samvete sätta igång med nästa projekt. Det har legat till sig i en anteckningsbok. En idé och en vag plan. Dags att börja lite försiktigt, nagga lite i kanten och känna mig för. Ett steg i taget, inte tänka på det som kommer längre fram, det svåra, nästan omöjliga. Bara göra det som känns möjligt just nu, bara tänka ett steg framåt, då känns det inte alltför övermäktigt eller skrämmande. Jag känner hur livslusten strömmar till och gör det hela till ett äventyr.

Skriva

Drömmen om en text

BIld av Free-Photos från Pixabay

Människor drömmer om olika saker. Några drömmer om att laga god mat, andra drömmer om att göra ett galoppombyte i perfekt balans medan jag drömmer om att skriva den bästa berättelse jag kan skriva.

Jag har skrivit i hela mitt liv men jag tänkte nog aldrig tanken att skrivandet skulle vara något jag kunde applicera något slags ambition på. Trots alla hundratals sidor text jag skrivit i mitt liv har det oftast varit bara för att jag har haft nöje av det. Jag har skrivit brev, dagböcker i massor, dikter, fria tankar, noveller och flash fiction, universitetsuppsatser, blogginlägg. Under allt detta skrivande tänkte jag aldrig tanken att jag ville bli bra, bättre, det bästa jag kan bli. Den tanken kom senare, när tiden och stillheten infann sig.

Om jag tittar bakåt kan jag se ungefär var tanken infann sig, och jag vet när jag erkände den för mig själv. Vid den tidpunkten skulle jag aldrig ha erkänt det för någon annan men planen fanns där: att skriva en bok.

Jag visste när jag flyttade att jag ville använda den extra tiden till att skriva en bok. Extra tid får man när man flyttar från alla man känner och rotar sig på en helt ny plats. Då kan man ersätta socialt umgänge med skrivande. Det låter tråkigt men det kändes befriande trots att jag saknade familj och vänner.

Det var en utmaning att skriva mitt första manus, det var något jag gjorde för att jag fick en idé som var den starkaste jag fått hittills och för att jag ville se om jag kunde. Det visade sig att jag kunde. Och ju mer jag skriver nu desto mer önskar jag att jag ska kunna bli riktigt bra. Det finns ingen garanti att jag blir riktigt bra oavsett hur mycket jag skriver, men chansen ökar för varje väl bearbetat manus jag presterar. Och det räcker som drivkraft att ge sig på ännu en text, lite längre, lite mer komplicerad, lite mer välskriven. Ännu lite roligare att skriva.  Och kanske någon gång blir drömmen sann – att skriva en riktigt bra berättelse.

Skriva

Att komma ut ur garderoben

Pennor och anteckningsblock – man kan aldrig ha för många.

Så var det gjort. Efter att ha varit en smyg-skrivare i flera år har jag nu kommit ut. Jag är en…ja, vad är jag egentligen?

Författare är jag inte ännu, två publicerade verk är fortfarande en hägring någonstans där framme i en dimmig framtid även om den första är på väg. Som att vara gravid ungefär.

Skribent är man när man skriver i en tidning och har något slags anställning eller frilansar. Det är jag inte heller.

Jag saknar ett ord som motsvarar engelskans writer, för det är nog det som ligger närmast.

Det har varit svårt att prata om mitt skrivande. Jag har nog alltid föreställt mig att jag måste ha något att visa upp. En bok, en novell i en novellsamling eller något annat påtagligt. Vilken annan hobby som helst kan man hålla på med bara för sitt eget höga nöjes skull. Men inte skrivande.

Man förväntas ha gjort något, varför hålla på annars? Kanske för att skrivande verkar vara en konstig sak att tycka om att göra. Alla minns uppsatsskrivning i skolan med fasa (förutom vi skriv-nördar som hade högtidsdagar när vi äntligen fick skriva).

Men jag tänker att alla som åker slalom tävlar inte, alla som bakar startar inte ett konditori, alla som skriver är inte utgivna författare. Vi alla kan göra sådant för att det är roligt, för att vi njuter av att skapa något eller uppleva något.

Så jag skriver för att det är roligt och tillfredsställande, och kanske för att jag inte kan låta bli.

Det är befriande att säga som det är.

Jag skriver.

Skriva

Vad vill du bli, när du blir stor?

En typisk sak som lärare ofta säger är att de inte vet vad de vill bli när de blir stora. Det kanske gäller andra yrkesgrupper också men jag tycker att det är påfallande ofta lärare säger sig inte veta vad de ska bli, och för mig är det definitivt så.

Jag har grubblat hit och dit, periodvis har jag trivts superbra som lärare och andra perioder har truckförare låtit väldigt lockande. Den inre bilden jag har av truckförare är nog en liten gaffeltruck i ett oändligt lager mer rad på rad med lastpallar och tre, fyra hyllor på höjden. Där föreställde jag mig att jag skulle köra fram och tillbaka, flytta lastpallar hit och dit. Utan stress och prestationsångest. Inget jagande efter betygsunderlag eller skolkare. Jag inser att det är en förskönad bild av truckförarens vardag och skrinlägger den planen.

Vad ska jag då bli istället?

De sista åren har jag tänkt mycket på företagande. Jag har avundsjukt besökt öppet hus på gymnasiet när de presenterat sina UF-företag. Jag har önskat att jag hade kunnat gå gymnasiet igen så jag hade kunnat prova på.

Vid andra tillfällen har jag försökt övertyga stickande vänner att jag kan sätta upp en internetbutik åt dem. Men de stickar hellre för sitt eget nöjes skull. Till sist förstod jag det, efter några övertydliga NEJ. De har dessutom slutat visa mig sina stickade alster.

Jag har funderat över vilka problem jag har i vardagen för att komma på nästa enkla geniala sak, som slaskskrapan till exempel eller påsförslutaren Twixit. Men ingenting har jag kommit på.

Som lärare känner jag mig ganska begränsad, vad kan jag egentligen? Och hur ska man kunna tjäna pengar på det? Jag kan ju knappast sälja tjänsten att tjata på ungdomar. Då skulle jag åka hem till familjer, tjata på deras ungdomar så att de städar sina rum, gör sina läxor och hjälper till med middagen. Då kan föräldrarna bara ha den trevliga samvaron med sina barn. Prata med dem om hur de haft det i skolan och vad de ska göra nästa helg. Undrar hur samhället skulle påverkas av det?

Till sist slog det mig, vilket du säkert tänkt på under hela tiden du läst denna text, att jag kan skriva. Jag kan sälja mina texter. Sagt och gjort, från och med nu finns firma Emma Öhman, vars verksamhet är litterärt och konstnärligt skapande.

Så nu återstår bara att få igång fingrarna på tangentbordet och skriva, skriva och skriva. Det ska bli roligt och intressant, jag har ingen aning om vart det leder i slutändan. Jag har bara de tre första stegen klara för mig, sen får vi se.

Så nu, äntligen, vet jag vad jag vill bli när jag blir stor.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.