Det där med idéer är lite klurigt tycker jag , man kan grubbla och fundera över vad man helst vill skriva utan att direkt komma på något. Men helt plötsligt kommer det en idé som biter sig fast och aldrig försvinner. Den nästan tjatar sig till att bli skriven. Så är det med det manus jag skriver på nu.
Idén till den berättlsen började egentligen med en grammatikuppgift på jobbet. För sex år sedan satt jag och gjorde meningar till ett prov i satsdelar för åk 8 eller 9. Det blev lite tråkigt så jag började foga ihop meningarna till en kort berättelse.
Flickan saknade sin mormor.
Mormor kallades Sjörövar-Molly.
Mormor hade skickat henne ett brev.
En nyckel låg i brevet.
Hon gick till mormors hus.
Flickan mötte en enögd katt.
Flickan och katten sökte mormors sjörövarskatt.
Den enögda katten satt på pianot och spann.
Någon bankade på dörren.
Flickan och katten blev rädda.
Efter det har det hänt mycket med berättelsen. Långt senare började jag skriva om flickan och hennes mormor Sjörövar-Molly. Det var kanske sex år sedan jag fick idén. Den blev aldrig nedskriven i någon annan form än det korta satsdelsprovet, ända stannade tanken hos mig. Jag trodde först att berättelsen skulle vara ganska kort med bilder i akvarell men ju mer jag skrev desto längre och mer komplicerad blev historien. Berättelsen är inte helt färdig ännu så jag ser fortfarande fram emot att se hur den blir i slutändan.
Ps för att kunna göra satslösning på meningarna behöver du kunna: predikat, subjekt, direkt objekt, indirekt objekt, predikatsfyllnad, rumsadverbial.
