Browsing Tag

läsning

Läsning, Skola

Läsinspiration

Min att läsa-hög just nu.

En viktig del av jobbet som svensklärare är att inspirera eleverna att läsa skönlitteratur. De positiva effekterna är så många att man lugnt kan påstå att mycket läsning påverkar barnets hela skolgång, inte bara resultaten utan även upplevelsen av skolgången. Och vilken förälder vill inte ge sitt barn en bra skolgång? så här kommer de:

Svensklärarens tips till föräldrar och andra intresserade:

1

Läs själv, om så bara tio minuter per dag. Barn gör som vi gör – inte som vi säger. Det är lönlöst att tvinga barn att läsa om vi inte läser själva. ”Jag har inte tid” är inte legitimt. Alla har tio minuter per dag.

2

Läs samma böcker som ditt barn så ni kan prata om dem. Samtalen behöver inte vara märkvärdiga, man kan prata om vad man gillade eller inte gillade eller vad man blev förvånad över.

3

Lägg tid och energi för att hjälpa ditt barn att hitta intressanta böcker. Gå till biblioteket eller surfa in på Adlibris eller Bokus. Böcker behöver inte alltid vara nya, själv köper jag böcker på Röda korset och Bokbörsen, som är en onlinebutik för begagnade böcker.

4

Berätta vilka böcker du läste som liten eller tonåring. Det kan vara kul för ditt barn att ha läst något du gillade. Be syskon eller äldre kusiner berätta om vilka böcker de gillade och läste när de var i ditt barns ålder.

5

Läs tillsammans om det är svårt. Varannan sida kan man läsa högt för varandra. Gemenskap gör läsandet till en positiv upplevelse.

6

Hjälp ditt barn att föra läsdagbok, det kan vara roligt att se vad man åstadkommit. Om man vill kan man fira var tionde bok med ett fika eller glass eller något annat trevligt.

7

Läs boken och sedan ser ni filmen och jämför dem. Vilken tyckte ni bättre? Fanns allt med från boken? Var något med som inte fanns i boken?

Läsning

Läslov och dubbelmoral

BIld av Mircea Iancu från Pixabay

Nu har vi kommit till halva läslovet. De första dagarnas inplanerade aktiviteter är passerade och nu har lugnet infunnit sig. Telefonen ligger bortglömd i sovrummet och jag ligger i soffan och tänker på jobbet. I alla fall på läsning. Efter lovet kör vi igång en stor läsutmaning med priser till de som utvecklat sin läsning mest.

Jag känner mig alltid skyldig när jag pratar läsning med eleverna. Jag skäms lite när jag rekommenderar böcker till dem, för bland mina favoritböcker finns ingen som är nyare än 2012. Det är så lätt att tro att man kan leva på gamla meriter. Som barn läste jag allt jag kunde komma över, nytt som gammalt, helst serier för de tog inte slut så fort. Men nu läser jag bara några böcker varje år. Jag tycker att jag inte har tid, jag tycker att jag har läst så mycket förut att det gör inget om jag läser mindre nu.

Vilken otrolig dubbelmoral jag gör mig skyldig till!

Samtidigt som jag vet att barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Så hur mycket vi än tjatar om läsning, i skolan, på utvecklingssamtal, hemma, hos mormor, så hjälper det inte förrän vi själva läser. Och pratar om det vi läser. Vi behöver visa att vi gör det för att vi vill. För att vi hellre gör det än något annat. Först då kan vi få barnen och ungdomarna att läsa.

Du har säkert barn och ungdomar i ditt liv, i ditt jobb, i din familj, bland dina grannar – var en förebild – läs du också. Tio minuter varje dag kan vi läsa. Vi påstår att vi inte har tid, men har vi inte tio minuter över varje dag – vilket slags liv har vi då?

I min bokhylla

Läs, läs och läs!

Jag vet inte hur många vänner och bekanta jag har hört säga precis samma sak som jag ofta säger: Förr läste jag alltid mycket, det låg alltid en bok vid sängen, men nu läser jag nästan aldrig.

Det är konstigt, jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den situationen. Om någon hade sagt till 25-åriga Emma att när du är medelålders läser du högst fem böcker per år. Jag skulle inte ha trott på den personen en sekund. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag inte skulle läsa.

Nu, idag, måste jag erkänna att det är så, jag har blivit en person som inte läser.

Från det att jag började läsa har jag läst konstant, bokslukaråldern var underbar. Jag läste och läste och min pappa fick säga till mig upprepade gånger att jag skulle sluta läsa och sova istället. Jag minns att jag tjuvläste under täcket i ljuset av en ficklampa så inte ljuset skulle synas under dörren och avlöja mig.

Jag minns i 20-årsåldern när jag var helt inne i historiska romaner. Då stekte jag korv åt barnen med ena handen och höll en bok i den andra. Jag var bara tvungen att se hur det gick.

Böcker och läsning har varit en så stor del av livet och tankevärlden att de borde lämna ett stort tomrum efter sig. Konstigt nog har de inte gjort det. De har nog ersatts av Youtube, Facebook och Instagram. Ibland försöker jag försvara mig med att jag läser artiklar som är länkade på FB, men handen på hjärtat: Vad är det? Ingenting. Jag har inte ens valt dem själv.

Jag tänker på alla fantastiska karaktärer och berättelser som jag mött, som jag bär med mig och som ökar min förståelse för världen och människorna. Det som bidrar till att ge tillvaron djup och färg och doft. Hur kan jag vara utan dem? Hur kan jag frivilligt avstå?

Jag behöver inte avstå, Jag behöver bara gå fram till min bokhylla och välja en bok, ta den och läsa. Svårare är det inte.