Browsing Tag

läsning

I min bokhylla

Harry Potter-dagen

I detta hus spelades scenen in där Harry Potter som barn mötte Voldermort.

Det är klart att vi har en Harry Potter-dag, och jag missade den. Den var igår, men bättre sent än aldrig.

Jag minns det hur tydligt som helst när min äldsta kom hem och ville köpa en bok som de haft som högläsningsbok i skolan. Hon ville läsa den själv. Det var bara början till ett intensivt köpande av Harry Potter i alla former. På svenska, på engelska i ljudformat och alla filmer.

Hela vår familj var verkligen Harry Potter-fans, och är än idag. Det lästes och diskuterades Harry Potter i det oändliga. Och den försa filmen var en upplevelse, som vi alla såg fram emot. Än idag läser både jag och barnen om någon av böckerna när vi får lite Harry Potter-längtan. Jag sneglar lite på den illustrerade upplagan men kan inte köpa den förrän vi har ett barn i rätt ålder i familjen. Men jag skulle gärna vilja.

Det jag mest tänker på är alla barn som börjat läsa tack vare Harry Potter. J K Rowling lyckades med det viktigaste av allt, hon gjorde det coolt att läsa. Kön till bokhandeln när en ny bok skulle komma ut var enorm. Det var som om en rockmusiker skulle uppträda live på just den bokhandeln. Engagemanget bland läsarna var överväldigande, titta bara på hur många som skrivit fan fiction baserat på serien.

Varje generation unga läsare skulle behöva få möta en läsupplevelse liknade det Harry Potter gav dem som var unga då. Det vore ett under värt att be om.

Läsning

Världsboksdagen 2020

I år firar jag världsboksdagen med tacksamhet. Det finns många saker som man kan vara tacksam för genom historiens gång.

Jag tänker på att jag har råd att köpa de böcker jag vill (nåja), jag behöver inte snåla och spara och vänta. Jag bara köper dem och så är de mina för så lång tid jag vill. Det känns nästan omöjligt att tänka sig den tid då alla böcker kopierades för hand. Att vilja ha en bok, resa till ett kloster och kopiera boken, bokstav för bokstav under flera månader, eller kanske till och med år. För att till sist ha en egen kopia att ta med hem till sin egen klosterkyrka. Skulle man mot förmodan köpa en bok kostade den lika mycket som ett hus. I dagens penningvärde kan man tänka sig ett sexsiffrigt belopp. Tanken svindlar.

Nästa tacksamhetstanke går till Gutenberg, vem annars? Han som lade grunden till boktryckarkonsten som vi känner till den. Hans version av boktryckeri har gett oss kunskap och konst. Var hade vi varit utan honom? Själv gick han i konkurs och levde på bidrag resten av sitt liv, men vi står fortfarande på den grund som byggdes då. Kunskapen kunde komma till människorna och det ledde till genomgripande samhällsförändringar.

Jag står också i tacksamhetsskuld till alla författare som skrivit böcker som jag läst och som på olika sätt bidragit till den jag är. Då tänker jag inte bara på de hyllade författarna som skrivit klassiker utan lika mycket äventyrsböcker, traditionella flickböcker (jo det fanns sådana när jag var ung) och deckare. Kanske den kvalitativa litteraturen bidragit mer till hur jag tänker och hur jag väljer att vara som person, men jag har den enklare litteraturen att tacka för mängdträning, läsförståelse och läshastighet. Vilket även det är värdefullt. Och viktigast är nog att alla har gett läsupplevelser som jag kommer att minnas resten av mitt liv.

Mest tacksam är jag över att jag fått växa upp i en läsande familj där läsning uppmuntrats och varit en naturlig del av livet. Det fanns alltid boktips att få, böcker att låna och under julgranen låg det alltid minst ett platt, hårt paket.

I min bokhylla

Barnböcker jag minns

Som jag minns det var barndomen kantad med böcker. Till byaskolan kom bokbussen med jämna mellanrum och i skolan fanns resterna av ett gammalt skolbibliotek. Mina föräldrar läste, min farmor var en storläsare. Jag fick tips på böcker att läsa av alla, vissa böcker älskade jag och andra tog jag mig aldrig igenom, men det spelade ingen roll för det fanns alltid nya böcker att ge sig i kast med.

Det jag minns att jag läste i årskurs fem och sex var serier, serier och några fristående böcker. Det är sådana som kanske inte höll den högsta litterära nivån, men de formade mig till en storläsare. En läsare som gömde sig under täcket med en ficklampa och hoppades att pappa inte skulle se ljuset springan under dörren. För det var bara så spännande, jag var bara tvungen att få veta vad som skulle hända härnäst.

1                           Kulla-Gulla – jag minns fortfarande när pappa hade första boken med sig från en jobbresa. Det var början till en mångårig vänskap som aldrig helt har släppt. Jag blir lite varm i hjärtat när jag tänker på henne. (Ja, jag vet att hon inte finns på riktigt.)

2                           Halvvägs till himlen – Om Karolin som flyttar till sin morfar i Stockholm när hon blir föräldralös. Den utspelar sig  i slutet av 1800-talet, det är fattigt men det hade det ganska bra i alla fall. Jag minns att alla tjejer slukade denna serie, även jag.

3                           Kalle Blomkvist- spännande och roliga, Astrid Lindgren är bäst, som alltid. Åhhh vad jag önskade att jag skulle ha vänner som Kalle, Anders och Eva-Lotta. Den första jag läste, Kalle Blomkvist och Rasmus fanns kvar sedan min pappa var ung, resten fanns på biblioteket. Om jag fick en krona för varje gång jag lånade om dessa böcker…

4                           Lilla huset på prärien – Böckerna var mycket bättre än serien, men på den tiden var man inte så kräsen eftersom urvalet var så begränsat. En tjusning med serien är att alla blir äldre, jag älskade serier där huvudpersonen växte och mötte nya utmaningar.

5                           Cherry Ames – Amerikansk sjuksköterska som hade nya jobb hela tiden, ett för varje bok. Hon var vacker och smart och brydde sig om andra. Så skulle man bli när man blev stor.

6                           Dante och Tvärsan – vem har inte blivit avslöjad en sen natt för att man inte kunde hålla inne ett gapskratt åt dessa underbara grabbar med ett fröjdefullt språk. Tjo i Balalajkan, ärade polare och polarinnor!

7                           Katitzi –Träning i empati på hög nivå. Jag minns hur tydligt som helst när hennes pappa hämtade henne på barnhemmet och hon fick träffa sina syskon som hon inte mindes. Skrämmande aktuell, återigen.

Läsning, Skola

Läsinspiration

Min att läsa-hög just nu.

En viktig del av jobbet som svensklärare är att inspirera eleverna att läsa skönlitteratur. De positiva effekterna är så många att man lugnt kan påstå att mycket läsning påverkar barnets hela skolgång, inte bara resultaten utan även upplevelsen av skolgången. Och vilken förälder vill inte ge sitt barn en bra skolgång? så här kommer de:

Svensklärarens tips till föräldrar och andra intresserade:

1

Läs själv, om så bara tio minuter per dag. Barn gör som vi gör – inte som vi säger. Det är lönlöst att tvinga barn att läsa om vi inte läser själva. ”Jag har inte tid” är inte legitimt. Alla har tio minuter per dag.

2

Läs samma böcker som ditt barn så ni kan prata om dem. Samtalen behöver inte vara märkvärdiga, man kan prata om vad man gillade eller inte gillade eller vad man blev förvånad över.

3

Lägg tid och energi för att hjälpa ditt barn att hitta intressanta böcker. Gå till biblioteket eller surfa in på Adlibris eller Bokus. Böcker behöver inte alltid vara nya, själv köper jag böcker på Röda korset och Bokbörsen, som är en onlinebutik för begagnade böcker.

4

Berätta vilka böcker du läste som liten eller tonåring. Det kan vara kul för ditt barn att ha läst något du gillade. Be syskon eller äldre kusiner berätta om vilka böcker de gillade och läste när de var i ditt barns ålder.

5

Läs tillsammans om det är svårt. Varannan sida kan man läsa högt för varandra. Gemenskap gör läsandet till en positiv upplevelse.

6

Hjälp ditt barn att föra läsdagbok, det kan vara roligt att se vad man åstadkommit. Om man vill kan man fira var tionde bok med ett fika eller glass eller något annat trevligt.

7

Läs boken och sedan ser ni filmen och jämför dem. Vilken tyckte ni bättre? Fanns allt med från boken? Var något med som inte fanns i boken?

Läsning

Läslov och dubbelmoral

BIld av Mircea Iancu från Pixabay

Nu har vi kommit till halva läslovet. De första dagarnas inplanerade aktiviteter är passerade och nu har lugnet infunnit sig. Telefonen ligger bortglömd i sovrummet och jag ligger i soffan och tänker på jobbet. I alla fall på läsning. Efter lovet kör vi igång en stor läsutmaning med priser till de som utvecklat sin läsning mest.

Jag känner mig alltid skyldig när jag pratar läsning med eleverna. Jag skäms lite när jag rekommenderar böcker till dem, för bland mina favoritböcker finns ingen som är nyare än 2012. Det är så lätt att tro att man kan leva på gamla meriter. Som barn läste jag allt jag kunde komma över, nytt som gammalt, helst serier för de tog inte slut så fort. Men nu läser jag bara några böcker varje år. Jag tycker att jag inte har tid, jag tycker att jag har läst så mycket förut att det gör inget om jag läser mindre nu.

Vilken otrolig dubbelmoral jag gör mig skyldig till!

Samtidigt som jag vet att barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Så hur mycket vi än tjatar om läsning, i skolan, på utvecklingssamtal, hemma, hos mormor, så hjälper det inte förrän vi själva läser. Och pratar om det vi läser. Vi behöver visa att vi gör det för att vi vill. För att vi hellre gör det än något annat. Först då kan vi få barnen och ungdomarna att läsa.

Du har säkert barn och ungdomar i ditt liv, i ditt jobb, i din familj, bland dina grannar – var en förebild – läs du också. Tio minuter varje dag kan vi läsa. Vi påstår att vi inte har tid, men har vi inte tio minuter över varje dag – vilket slags liv har vi då?

I min bokhylla

Läs, läs och läs!

Jag vet inte hur många vänner och bekanta jag har hört säga precis samma sak som jag ofta säger: Förr läste jag alltid mycket, det låg alltid en bok vid sängen, men nu läser jag nästan aldrig.

Det är konstigt, jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den situationen. Om någon hade sagt till 25-åriga Emma att när du är medelålders läser du högst fem böcker per år. Jag skulle inte ha trott på den personen en sekund. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag inte skulle läsa.

Nu, idag, måste jag erkänna att det är så, jag har blivit en person som inte läser.

Från det att jag började läsa har jag läst konstant, bokslukaråldern var underbar. Jag läste och läste och min pappa fick säga till mig upprepade gånger att jag skulle sluta läsa och sova istället. Jag minns att jag tjuvläste under täcket i ljuset av en ficklampa så inte ljuset skulle synas under dörren och avlöja mig.

Jag minns i 20-årsåldern när jag var helt inne i historiska romaner. Då stekte jag korv åt barnen med ena handen och höll en bok i den andra. Jag var bara tvungen att se hur det gick.

Böcker och läsning har varit en så stor del av livet och tankevärlden att de borde lämna ett stort tomrum efter sig. Konstigt nog har de inte gjort det. De har nog ersatts av Youtube, Facebook och Instagram. Ibland försöker jag försvara mig med att jag läser artiklar som är länkade på FB, men handen på hjärtat: Vad är det? Ingenting. Jag har inte ens valt dem själv.

Jag tänker på alla fantastiska karaktärer och berättelser som jag mött, som jag bär med mig och som ökar min förståelse för världen och människorna. Det som bidrar till att ge tillvaron djup och färg och doft. Hur kan jag vara utan dem? Hur kan jag frivilligt avstå?

Jag behöver inte avstå, Jag behöver bara gå fram till min bokhylla och välja en bok, ta den och läsa. Svårare är det inte.