Browsing Tag

läsning

Läsning

Läslov och dubbelmoral

BIld av Mircea Iancu från Pixabay

Nu har vi kommit till halva läslovet. De första dagarnas inplanerade aktiviteter är passerade och nu har lugnet infunnit sig. Telefonen ligger bortglömd i sovrummet och jag ligger i soffan och tänker på jobbet. I alla fall på läsning. Efter lovet kör vi igång en stor läsutmaning med priser till de som utvecklat sin läsning mest.

Jag känner mig alltid skyldig när jag pratar läsning med eleverna. Jag skäms lite när jag rekommenderar böcker till dem, för bland mina favoritböcker finns ingen som är nyare än 2012. Det är så lätt att tro att man kan leva på gamla meriter. Som barn läste jag allt jag kunde komma över, nytt som gammalt, helst serier för de tog inte slut så fort. Men nu läser jag bara några böcker varje år. Jag tycker att jag inte har tid, jag tycker att jag har läst så mycket förut att det gör inget om jag läser mindre nu.

Vilken otrolig dubbelmoral jag gör mig skyldig till!

Samtidigt som jag vet att barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Så hur mycket vi än tjatar om läsning, i skolan, på utvecklingssamtal, hemma, hos mormor, så hjälper det inte förrän vi själva läser. Och pratar om det vi läser. Vi behöver visa att vi gör det för att vi vill. För att vi hellre gör det än något annat. Först då kan vi få barnen och ungdomarna att läsa.

Du har säkert barn och ungdomar i ditt liv, i ditt jobb, i din familj, bland dina grannar – var en förebild – läs du också. Tio minuter varje dag kan vi läsa. Vi påstår att vi inte har tid, men har vi inte tio minuter över varje dag – vilket slags liv har vi då?

I min bokhylla

Läs, läs och läs!

Jag vet inte hur många vänner och bekanta jag har hört säga precis samma sak som jag ofta säger: Förr läste jag alltid mycket, det låg alltid en bok vid sängen, men nu läser jag nästan aldrig.

Det är konstigt, jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den situationen. Om någon hade sagt till 25-åriga Emma att när du är medelålders läser du högst fem böcker per år. Jag skulle inte ha trott på den personen en sekund. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag inte skulle läsa.

Nu, idag, måste jag erkänna att det är så, jag har blivit en person som inte läser.

Från det att jag började läsa har jag läst konstant, bokslukaråldern var underbar. Jag läste och läste och min pappa fick säga till mig upprepade gånger att jag skulle sluta läsa och sova istället. Jag minns att jag tjuvläste under täcket i ljuset av en ficklampa så inte ljuset skulle synas under dörren och avlöja mig.

Jag minns i 20-årsåldern när jag var helt inne i historiska romaner. Då stekte jag korv åt barnen med ena handen och höll en bok i den andra. Jag var bara tvungen att se hur det gick.

Böcker och läsning har varit en så stor del av livet och tankevärlden att de borde lämna ett stort tomrum efter sig. Konstigt nog har de inte gjort det. De har nog ersatts av Youtube, Facebook och Instagram. Ibland försöker jag försvara mig med att jag läser artiklar som är länkade på FB, men handen på hjärtat: Vad är det? Ingenting. Jag har inte ens valt dem själv.

Jag tänker på alla fantastiska karaktärer och berättelser som jag mött, som jag bär med mig och som ökar min förståelse för världen och människorna. Det som bidrar till att ge tillvaron djup och färg och doft. Hur kan jag vara utan dem? Hur kan jag frivilligt avstå?

Jag behöver inte avstå, Jag behöver bara gå fram till min bokhylla och välja en bok, ta den och läsa. Svårare är det inte.