Browsing Category

I min bokhylla

I min bokhylla

Aktuellt tema i ”Bara David”

Bara David är Lina Stoltz senaste bok. Den vänder sig till mellanåldern och är utgiven av Rabén och Sjögren 2020.

Ida ska få ett syskon, men inte som man oftast får syskon, utan familjen ska bli familjehem åt en ung kille, flera år äldre än Ida. David flyttar in och Ida får se nya sidor hos sina föräldrar och hos sig själv också. Från början känns det ovant och avigt att ha en obekant person boende hos sig, men en kväll är David försvunnen och Ida tycker plötsligt att det känns tomt och konstigt istället. Sedan får Ida en chans att bli av med David, ska hon ta den eller ska hon berätta sanningen?

Miljön är beskriven mer genom talande detaljer än långa beskrivningar. Familjen är en vanlig familj, det skulle kunna vara din eller min familj som det berättas om. Det gör det lättare att sätta sig in i Idas tankar och känslor inför att få en ny familjemedlem och hur det påverkar familjen som helhet.

Det här är en bok som inbjuder läsaren att tänka själv. Tankar och känslor skrivs inte alltid ut, istället får läsaren chans att tolka. Hur personerna i boken känner eller tänker finns där men är inte alltid explicit, det finns en hel del läsarna kan fundera över och resonera om och som inbjuder till närläsning. 

Boken tar upp flera teman som är ständigt aktuella. Nya familjer är det mest framträdande temat. Jag vet inte hur stor procent av våra barn och unga som bor med en person som de inte är släkt med, men det är många. Det kan var värdefullt att få en chans att fundera över det utan att det behöver bli så personligt. Ett annat intressant tema är frågan om man alltid ska säga sanningen, eller är det att skvallra? En diskussionsfråga som kan vara nog så spännande att utforska i ett klassrum.  För det ändamålet finns det ett mycket bra arbetsmaterial som är lätt att ladda ner.

Sammanfattningsvis är detta en spännande historia där läsaren kan känna igen sig, konflikterna är elevnära och känns verkliga. Boken har flera teman som är aktuella för barn och ungdomar idag, till exempel nya familjer och sanning och lögn. Det finns mycket att resonera om, man kan återvända till texten, närläsa och diskutera. Den här boken blir självklart höstens första högläsningsbok i åk 6 och 7.

I min bokhylla

Harry Potter-dagen

I detta hus spelades scenen in där Harry Potter som barn mötte Voldermort.

Det är klart att vi har en Harry Potter-dag, och jag missade den. Den var igår, men bättre sent än aldrig.

Jag minns det hur tydligt som helst när min äldsta kom hem och ville köpa en bok som de haft som högläsningsbok i skolan. Hon ville läsa den själv. Det var bara början till ett intensivt köpande av Harry Potter i alla former. På svenska, på engelska i ljudformat och alla filmer.

Hela vår familj var verkligen Harry Potter-fans, och är än idag. Det lästes och diskuterades Harry Potter i det oändliga. Och den försa filmen var en upplevelse, som vi alla såg fram emot. Än idag läser både jag och barnen om någon av böckerna när vi får lite Harry Potter-längtan. Jag sneglar lite på den illustrerade upplagan men kan inte köpa den förrän vi har ett barn i rätt ålder i familjen. Men jag skulle gärna vilja.

Det jag mest tänker på är alla barn som börjat läsa tack vare Harry Potter. J K Rowling lyckades med det viktigaste av allt, hon gjorde det coolt att läsa. Kön till bokhandeln när en ny bok skulle komma ut var enorm. Det var som om en rockmusiker skulle uppträda live på just den bokhandeln. Engagemanget bland läsarna var överväldigande, titta bara på hur många som skrivit fan fiction baserat på serien.

Varje generation unga läsare skulle behöva få möta en läsupplevelse liknade det Harry Potter gav dem som var unga då. Det vore ett under värt att be om.

I min bokhylla

Barnböcker jag minns

Som jag minns det var barndomen kantad med böcker. Till byaskolan kom bokbussen med jämna mellanrum och i skolan fanns resterna av ett gammalt skolbibliotek. Mina föräldrar läste, min farmor var en storläsare. Jag fick tips på böcker att läsa av alla, vissa böcker älskade jag och andra tog jag mig aldrig igenom, men det spelade ingen roll för det fanns alltid nya böcker att ge sig i kast med.

Det jag minns att jag läste i årskurs fem och sex var serier, serier och några fristående böcker. Det är sådana som kanske inte höll den högsta litterära nivån, men de formade mig till en storläsare. En läsare som gömde sig under täcket med en ficklampa och hoppades att pappa inte skulle se ljuset springan under dörren. För det var bara så spännande, jag var bara tvungen att få veta vad som skulle hända härnäst.

1                           Kulla-Gulla – jag minns fortfarande när pappa hade första boken med sig från en jobbresa. Det var början till en mångårig vänskap som aldrig helt har släppt. Jag blir lite varm i hjärtat när jag tänker på henne. (Ja, jag vet att hon inte finns på riktigt.)

2                           Halvvägs till himlen – Om Karolin som flyttar till sin morfar i Stockholm när hon blir föräldralös. Den utspelar sig  i slutet av 1800-talet, det är fattigt men det hade det ganska bra i alla fall. Jag minns att alla tjejer slukade denna serie, även jag.

3                           Kalle Blomkvist- spännande och roliga, Astrid Lindgren är bäst, som alltid. Åhhh vad jag önskade att jag skulle ha vänner som Kalle, Anders och Eva-Lotta. Den första jag läste, Kalle Blomkvist och Rasmus fanns kvar sedan min pappa var ung, resten fanns på biblioteket. Om jag fick en krona för varje gång jag lånade om dessa böcker…

4                           Lilla huset på prärien – Böckerna var mycket bättre än serien, men på den tiden var man inte så kräsen eftersom urvalet var så begränsat. En tjusning med serien är att alla blir äldre, jag älskade serier där huvudpersonen växte och mötte nya utmaningar.

5                           Cherry Ames – Amerikansk sjuksköterska som hade nya jobb hela tiden, ett för varje bok. Hon var vacker och smart och brydde sig om andra. Så skulle man bli när man blev stor.

6                           Dante och Tvärsan – vem har inte blivit avslöjad en sen natt för att man inte kunde hålla inne ett gapskratt åt dessa underbara grabbar med ett fröjdefullt språk. Tjo i Balalajkan, ärade polare och polarinnor!

7                           Katitzi –Träning i empati på hög nivå. Jag minns hur tydligt som helst när hennes pappa hämtade henne på barnhemmet och hon fick träffa sina syskon som hon inte mindes. Skrämmande aktuell, återigen.

I min bokhylla

Det vita huset av Petter Lidbeck

Nu har jag äntligen börjat ta mig an min läshög, den börjar vara så stor att den riskerar att tippa när som helst. Först ut är en thriller för mellanåldern, Det vita huset.

Boken är utgiven av Lilla piratförlaget 2016. Författaren skriver både barn- och vuxenlitteratur och har en omfattande bibliografi. Han fick Nils Holgerssonplaketten 2005.

Boken Det vita huset är en thriller för mellanåldern (9 -12) Den utspelar sig under sommarlovet då så många är bortresta från den lilla staden vid havet. Den äldre tjejen Anna pratar med huvudpersonen Yussef eftersom det inte finns någon annan att prata med. Hon driver med honom och det är upptakten till ett spännande äventyr som hade kunnat sluta illa.

Anna ber Yussef att gå till hennes hus och hämta hennes börs. Hon bor i den rika delen av staden som kallas ”de vita husen”.  Han går lydigt dit tar sig in genom altandörren och letar efter hennes börs, i och med det börjar problemen hopa sig.

Ett drag i boken som gör den verklighetstrogen är hur ungdomarna har olika status sinsemellan. Yussef är lägst i rang eftersom han är yngst och egentligen inte hör till de andras umgängeskrets. Han får vara med en stund eftersom det inte finns så många andra i sommarlovstider, i gengäld tar de andra sig rätten att driva med honom.

Trots att boken är ganska kort hinner Lidbeck utveckla karaktärerna på ett bra sätt. Vi får se den fina relationen mellan Yussef och hans pappa och som kontrast får vi träffa Hellman och hans alkoholiserade styvpappa.

Handlingen drivs framåt av att problemet förvärras hela tiden. Spänningen ökas också av att läsaren får följa Yussefs tankar, hans upplevelse av oro och rädsla smittar av sig på läsaren. Det finns korta perioder när läsaren slappnar av och tänker att nu har det nog löst sig, men i nästa stund förvärras situationen. Man bara måste läsa vidare.

Boken är lättillgänglig med korta kapitel och mycket dialog. Läsaren får följa Yussefs tankar, det är hans perspektiv som presenteras. Ibland får läsaren ledtrådar som gör att vi förstår mer än huvudpersonen gör i ett visst ögonblick.

Jag tänker att det är en bra bok för mellanåldern, både som en läslustbok men också som en bok att prata om i klassrummet. Det finns flera frågeställningar som kan vara intressanta. Hellmans hemsituation är en sådan. Varför vill Hellman inte ha besök? Vet man vilka som har det bra hemma och vilka som inte har det? En annan är individers status i grupper. Hur kommer det sig att vi tycker att människor har olika status? De äldre barnen driver med Yussef. Har ni varit med om något liknande?

Jag skulle absolut rekommendera boken till mina elever i årskurs sex och sju.

I min bokhylla

Böcker jag har missat

En bra bok och en kopp te, mer behövs inte för en bra dag.

Det finns många listor i mitt liv, så många att de utgjort ämnet för ett blogginlägg för inte så länge sedan. Där konstaterar jag att antalet listor är okänt men överstiger det magiska talet tre.

En lista som är en av mina favoriter är ”Böcker jag har missat”. Listor kan ofta vara en källa till dåligt samvete eller inge en känsla av tvång. Men en lista på böcker känns aldrig som ett besvärligt måste utan mer som inspiration. När jag tycker att jag inte har något att läsa tittar jag på den listan och väljer det jag finner intressantast just då. Det finns ingen kronologi, ingen turordning, bara ett urval av böcker som jag någon gång tänkt att ”den har jag missat, den vill jag läsa någon dag”. Det händer att jag aldrig kommer fram till en speciell bok, det finns alltid något som är mer inspirerande och lockande. En sådan kan strykas från listan utan att bli läst, det händer inte ofta, men det är möjligt. De flesta böcker får jag lust att läsa, till sist, innerst inne tror jag att det finns ett tillfälle för varje bok.

Exempel på böcker som finns med är gamla klassiker, Djungelboken, har jag aldrig läst. Den enda version jag känner till är Disneys tecknade film. Efter att ha läst Neil Gaimans Kyrkodgårdsboken inser jag att Djungelboken är ett måste. På min lista finns också ett ryskt storverk, Anna Karenina, och självklart The Great Gatsby som stått i min hylla mycket länge men ändå aldrig blivit läst.

Listan innehåller även moderna böcker som jag av någon anledning inte har läst, oftast för att jag helt enkelt missat dem. Ibland upptäcker jag att jag har missat ett helt författarskap. Inte helt omöjligt med den enorma utgivning som finns idag. Moderna böcker som tagit sig in på min lista och sannolikt blir lästa snart är Boktjuven och En sekund i taget.

Idag väljer jag The Great Gatsby, och sedan, när jag har läst den väntar filmen. Utifrån grundregeln att boken måste vara läst innan man ser filmen. En regel nästan utan undantag.

I min bokhylla

Läs, läs och läs!

Jag vet inte hur många vänner och bekanta jag har hört säga precis samma sak som jag ofta säger: Förr läste jag alltid mycket, det låg alltid en bok vid sängen, men nu läser jag nästan aldrig.

Det är konstigt, jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den situationen. Om någon hade sagt till 25-åriga Emma att när du är medelålders läser du högst fem böcker per år. Jag skulle inte ha trott på den personen en sekund. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag inte skulle läsa.

Nu, idag, måste jag erkänna att det är så, jag har blivit en person som inte läser.

Från det att jag började läsa har jag läst konstant, bokslukaråldern var underbar. Jag läste och läste och min pappa fick säga till mig upprepade gånger att jag skulle sluta läsa och sova istället. Jag minns att jag tjuvläste under täcket i ljuset av en ficklampa så inte ljuset skulle synas under dörren och avlöja mig.

Jag minns i 20-årsåldern när jag var helt inne i historiska romaner. Då stekte jag korv åt barnen med ena handen och höll en bok i den andra. Jag var bara tvungen att se hur det gick.

Böcker och läsning har varit en så stor del av livet och tankevärlden att de borde lämna ett stort tomrum efter sig. Konstigt nog har de inte gjort det. De har nog ersatts av Youtube, Facebook och Instagram. Ibland försöker jag försvara mig med att jag läser artiklar som är länkade på FB, men handen på hjärtat: Vad är det? Ingenting. Jag har inte ens valt dem själv.

Jag tänker på alla fantastiska karaktärer och berättelser som jag mött, som jag bär med mig och som ökar min förståelse för världen och människorna. Det som bidrar till att ge tillvaron djup och färg och doft. Hur kan jag vara utan dem? Hur kan jag frivilligt avstå?

Jag behöver inte avstå, Jag behöver bara gå fram till min bokhylla och välja en bok, ta den och läsa. Svårare är det inte.