Browsing Category

Personlig utveckling

Personlig utveckling

Det spelar ingen roll

Det finns få saker som är så avslappnande som att till fullo inse hur mycket som inte spelar någon roll.

Det spelar egentligen ingen roll vad dina grannar tycker, odla morötter istället för blommor i rabatten om du vill det.

Det spelar ingen roll vad dina avlägsna släktingar tycker, byt jobb och flytta om det är det du vill.

Det spelar ingen roll vad dina vänner på Facebook tycker, lägg upp hundra bilder på söta katter om det gör dig glad.

Det finns så många saker vi vill göra men rädslan för vad andra ska tycka håller oss tillbaka. Hur ska jag kunna klippa mig kort, min man gillar mitt långa hår? Hur ska jag våga börja ta sånglektioner, tänk om någon får veta! Hur ska jag våga göra det jag vill göra? Tänk om någon skulle ha en negativ åsikt, vad skulle jag då göra? Vi är rädda att någon skulle tycka att vi är pretentiösa när vi vill göra något mer av våra liv än att jobba-äta-sova. Var kommer det ifrån? När uppstår den känslan?

Istället borde vi tänka: det spelar ingen roll.

Det är ytterst få saker som spelar roll, universum är oändligt, du kan sjunga, skaffa dig ett nytt husdjur eller göra vad du vill, ingenting ändras. Det spelar ingen roll ifall du vill lära dig knyppla eller spela fiol fast du är gammal. Man kan bli bäst på biodling fast man är ung. Möjligheterna är oändliga om vi inte själva sätter begränsningar.

Inte heller spelar det någon roll om du gör något som ingen annan i hela släkten, hela byn eller hela stan har gjort tidigare. Börja dansa balett eller skriv din bok, följ din dröm. Anpassa dig inte efter dem, du har ett eget liv, en egen längtan efter kunskap och erfarenhet. En vilja att uppleva, uträtta, göra.

Dansa, sjung och spela. Knyppla, lev och lär och jubla – det spelar ingen roll för någon annan. Men för dig spelar det roll så låt dig inte hindras, för det spelar roll.

Personlig utveckling

Att vända blad

Februari har varit en lång månad, fylld med otålighet och misslyckanden. Ingenting av det jag trodde att jag skulle göra eller hade föresatt mig att göra har blivit av. Det känns mer som tillbakaveckling än utveckling. Egentligen vill jag hela tiden ska göra saker som gör att den här dagen är lite bättre än gårdagen. Att jag har rört på mig, i alla fall lite, eller att jag har skrivit på min berättelse som jag håller på med. Gör jag inte de saker som jag egentligen vill så känns det som om det blir sämre och sämre. Kondition och uthållighet blir sämre, kreativiteten ligger oanvänd och rostar ihop, för att komma igång igen kräver den mycket smörjmedel och tid.

Tur att man får vända almanacksblad och där på andra sidan hitta en blank, oskriven sida där inga uppgifter ännu är ifyllda, och definitivt inga uppgifter är överkryssade, med betydelsen att de inte har blivit gjorda. Jag hoppas att fler uppgifter ska bli avbockade under mars månad, med en stor och tydlig √.

Nu finns alla möjligheter igen, att göra och att uppleva. Så mars månad ska resulterat i fler timmar i skogen och fler sidor skrivna. Det ska kännas som om det går framåt, det behöver inte gå fort, det räcker med små steg hela tiden. Då blir dagen idag lite bättre än dagen igår.

Personlig utveckling

Tänk positivt

Det är klart att jag är en positiv person, jag ser oftast lösningar på problem. Jag gillar de flesta människor och jag tror oftast gott om framtiden. En typisk positiv människa, det har jag alltid varit övertygad om att jag är.

Jag vet inte hur tanken infann sig, det kan ha varit när jag lyssnade på Marisa Peer på Youtube, eller någon annan intressant livscoach. Ämnet var vad vi säger till oss själva och vilka konsekvenser våra ord får. Det var med stor förvåning jag insåg att jag inte alls är en positiv person.

Ja, gentemot alla andra är jag det men inte mot mig själv. Om jag till exempel är ute på promenad ensam och låter tankarna vandra som det faller sig så rör de sig alltid runt saker som jag har gjort fel. Det kan vara saker som jag misslyckats med, saker som jag inte borde ha gjort, felaktiga val jag gjort i livet, ja listan kan göras hur lång som helst. Det finns heller ingen preskriberingstid för dessa fel och brister, hjärnan kan lätt tycka att 35 år gamla saker fortfarande är relevanta. De har heller inte förstånd att sluta i tid, utan tankarna maler på oavbrutet tills jag tvingar in dem på något annat ämne. Jag måste alltid vakta på dem, tankarna, så de inte hakar upp sig på gamla misstag och felaktigheter som jag gjort mig skyldig till.

Jag förstår ju att det är jag som väljer vad jag tänker, även om det inte känns så. På sistone har jag börjat tänka annorlunda. Jag har valt Marisa Peers ord som mantra: I am enough. Och det fungerar verkligen. Det är längre mellan gångerna som de negativa tankarna kommer och när de gör det så byter jag ut dem ”Det där gjorde jag bra.” ”I am enough.”

Snart, när jag fått öva på de nya tankarna, då kommer jag att vara en positiv person på riktigt, även mot mig själv. Vilket inte är minst viktigt, utan egentligen, faktiskt viktigast.

Hur tänker du om dig själv, duger du?

Personlig utveckling

Nytt år nya mål

BIld av kalhh från Pixabay

Det är inte bara nytt år, det är även nytt årtionde. Det gör det hela lite mer högtidligt.

Inför varje nyår har jag samma känsla av möjligheter. Det känns som om jag har fått tiden som gåva, att göra det bästa jag kan av. Vad jag vill kan jag göra. Det är berusande och ofta rusar tankarna och planerna iväg och blir orealistiska. Då får jag ta tag i mig själv, plocka bort och banta ner, och göra en plan som är genomförbar.

För att göra den tittar jag efter var jag är, hur jag har hamnat där, vad jag vill göra härnäst och gör en plan utifrån det.

Det senaste årtiondet har innehållit så många olika händelser, livet har sett så olika ut att årtiondet är indelat i olika faser. Det är nästan som att leva helt olika liv.

Det var under detta decennium som jag insåg att jag ville skriva, att det fanns berättelser inom mig som ville komma fram. På det sättet har det hänt mycket, jag har gått från att skriva bara för mig till att inse att jag ville skriva för andra. Jag har skrivit mitt första kompletta manus och skrivit kontrakt med ett förlag. Det känns som om riktningen blev en helt annan, nya mål som inte fanns där tidigare.

Jag har också under detta årtionde flyttat, jag som trodde att jag alltid skulle bo kvar i min hemkommun, jag flyttade till ett samhälle 13 mil bort. Till min förvåning inser jag att jag trivs jättebra. De långa avstånden till shopping och teater kompenseras av stillhet, ro och närheten till naturen.

Vad vill jag göra härnäst? Jag har lovat mig själv att jag ska ha färre mål i år än förra året, men kanske större mål som var för sig innehåller några projekt för att förverkligas. De två målen är:

Fortsätta skriva för andra och sköta om mig själv bättre.

Dessa mål uppfyller inte kraven på exakthet, mätbarhet och liknande saker som det anses att bra mål ska ha. Men jag tänker att den delen kommer när jag gör min plan. Där kommer det mätbara in. Jag tänker inte gå in på detaljer vad själva planen innehåller, men den finns och jag kommer inte att hinna med allt men det behöver jag inte.

En plan ska inte vara något som tynger och gör tillvaron svårare, en plan ska göra livet rikare och hjälpa mig att göra sådant jag aldrig gjort förut. Den ska ge mig mod, att våga spränga gränser och ta mig an utmaningar som stimulerar. Det är syftet med målen och planen.  Det är till det jag vill använda denna tid som jag fått till skänks. Så jag inte slösar bort den på saker som inte ger mig möjligheter att bli den jag kan bli.

Gott nytt år