Browsing Tag

planering

Hobby

Driva upp plantor

Blåvinda, från vårens paniksådd.

Varje vår är det samma äventyr och samma missbedömningar när vi ska driva upp våra sommarblommor. Det är lite av att göra samma misstag igen och igen men ändå förvänta sig ett annat resultat.

Vi inleder i god ordning med att välja frön från Impecta, antagligen för att de är de enda som skickar en fysisk katalog. Det har sin charm att titta på bilder, jämföra och kryssa för önskade sorter. Vi beställer tidigt och gör en realistisk beräkning av vad vi behöver. Si och så många hängpetunior, penséer och så vidare. Vi sår dem i god tid och då borde allt vara frid och fröjd. Men inte alls.

Helt plötsligt kommer paniken, det gör den varje år, utan undantag. Vi tänker att alla våra plantor kommer att dö, så vi blir utan i år. Eller så tänker vi att det är för få (hur det nu kan vara det?). Eller så har vi glömt några viktiga sorter, tycker vi.

Resultatet blir lite olika från år till år. I år sökte jag bland gamla fröpåsar och helt plötsligt hade vi sått ett par hundra frön. Ett annat år tog jag så många sticklingar från pelargoner att vi hade 55 pelargoner. Ingen människa behöver 55 pelargoner, jag lovar. Som tur är har vi bara fem i år. Ett annat år gjorde vi ytterligare en beställning på Impecta som översteg den ursprungliga – jag har ingen aning om hur det kom sig. Det året gav vi bort allt vi kunde och resten knölade vi ner i rabatterna mellan perennerna.

Planen för nästa år är att jag ska lägga in påminnelser i min telefon från början av april där det står:

”Förbjudet att så fler frön.” Den påminnelsen kommer att upprepas varje dag hela april månad ut för i maj har alla plantor tagit sig och paniken lägger sig. Då inser jag att: Vi kommer att få blommor även i år, de kommer inte att dö och ja, de är tillräckligt många. Med råge.

Ibland är det svårt att tänka sig att de blir så här till sist.
Personlig utveckling

Att vända blad

Februari har varit en lång månad, fylld med otålighet och misslyckanden. Ingenting av det jag trodde att jag skulle göra eller hade föresatt mig att göra har blivit av. Det känns mer som tillbakaveckling än utveckling. Egentligen vill jag hela tiden ska göra saker som gör att den här dagen är lite bättre än gårdagen. Att jag har rört på mig, i alla fall lite, eller att jag har skrivit på min berättelse som jag håller på med. Gör jag inte de saker som jag egentligen vill så känns det som om det blir sämre och sämre. Kondition och uthållighet blir sämre, kreativiteten ligger oanvänd och rostar ihop, för att komma igång igen kräver den mycket smörjmedel och tid.

Tur att man får vända almanacksblad och där på andra sidan hitta en blank, oskriven sida där inga uppgifter ännu är ifyllda, och definitivt inga uppgifter är överkryssade, med betydelsen att de inte har blivit gjorda. Jag hoppas att fler uppgifter ska bli avbockade under mars månad, med en stor och tydlig √.

Nu finns alla möjligheter igen, att göra och att uppleva. Så mars månad ska resulterat i fler timmar i skogen och fler sidor skrivna. Det ska kännas som om det går framåt, det behöver inte gå fort, det räcker med små steg hela tiden. Då blir dagen idag lite bättre än dagen igår.

Planering

Listor

BIld av marijana1 från Pixabay

Ibland ljuger jag lite grann, inte så mycket för andra som för mig själv. Som till exempel här om dagen när jag hade råkat in i en rätt så animerad diskussion hemma. Jag har inte riktigt klart för mig vilken min ståndpunkt egentligen var. Den kan nog närmast beskrivas som ambivalent. Dels försökte jag förklara för min motsträviga familj att listor är grejen. De är funktionella, strukturerade och underlättar tillvaron. Och dels försökte jag försvara mig med att jag inte har så många listor, bara några stycken, typ tre. Det är inte så många. Jag försökte också med auktoritetsargument: min pappa har också tre.

En lista för huset, vad som ska göras innan renoveringen kan anses färdig. En lista för mina privata projekt, skrivprojekt och liknande och, självklart, en lista på jobbet.

Behöver jag säga att allt föll platt till marken, trots alla mina ansträngningar. Av någon underlig anledning anser de att listor tar bort glädjen från tillvaron. Det har de helt fått om bakfoten. Listor är små under av inspiration. Först när man gör dem, då kan man spåna fritt och verkligen hänge sig till planerandets nöje. Sedan ska man renskriva, det tillfredsställer ordningssinnet för då är det dags att sortera och prioritera. Slutligen, när man får bocka av en uppgift som genomförd känner man sig handlingskraftig och driven.

Så här i efterhand har jag i min ensamhet försökt räkna mina listor, jag är rädd att de överskrider det magiska talet tre. Vad jag inte nämnde till min familj och det jag egentligen ljuger lite om är alla ”under-listor”, det är listor som ingår in en av ovanstående kategorier men som går in mer på detalj av olika delar. Men jag beslutar enhälligt att dessa inte räknas. De kan ligga undangömda som ett dokument på datorn där ingen kan upptäcka deras existens. De hör ju ihop med de andra listorna så tekniskt sett har jag inte ljugit. Inte så mycket i alla fall.