Browsing Tag

höst

Tankar

Hösten – tid för nystart

Skogen om hösten.

Hösten är den tid när man har lust att göra en nystart. Jag tror att det inte är bara jag som känner så. Vi är präglade av skolans årscykel att hösten känns som den naturliga starten. På hösten vill vi köpa nya pennor och anteckningsblock, börja träna och lovar att börja städa garderoben.

Jag får lust att ta tag i alla de där sakerna som jag har skjutit upp i veckor eller månader, kanske till och med i åratal. Det känns lockande att städa upp, lägga till rätta och njuta av resultatet, känna sig präktig och stolt.

Jag har sorterat ut alla kläder som är för små, som har dålig passform eller som jag aldrig använder. I min garderob hänger bara de kläder jag vill och kan använda. Det betyder att min garderob är nästan tom, men vad gör det? Det känns som en befrielse!

Så nu ser jag mig om efter nästa projekt som jag ska ta tag i. Det gäller att passa på för när vintern kommit och det ligger en meter snö på marken då kommer lusten till förnyelse att försvinna. Då kommer all vår längtan att handla om mysiga brasor, varma filtar, en god kopp te och en trave med bra böcker.

Men ännu är det höst och allt känns möjligt. Det nya känns lockande och lite ansträngning avskräcker inte. Just nu kan vi bli vad vi vill – låt oss passa på!

Tankar

Höst

Hösten är motsägelsernas tid. Den är alltings slut och alltings början.

Jordens högtid är slut och lämnar efter sig en doft av rosor och saknad.

Grönskan vissnar och flyttfåglarna samlas för att flyga söderut.

De sista varma dagarna avnjuts med en känsla av vemod.

Vi avslutar, vi städar bort och packar ner. Klipper ner de vissnade blommorna.

En sista gång gör vi det som behöver göras. En sista gång.

Men å andra sidan…

Här och nu börjar allt, det som legat i träda under sommaren

flyttas upp på att- göra- listan. Nu ska här göras, ordnas och presteras.

Man vill köpa pennor, lära sig ett nytt språk och sträcka sig

efter ouppnåeliga mål. Nyårsaftonens löften, som vilat under sommaren,

dammas av och mäts och vägs. Och en kristallklar dag med skärpa i luften

speglar sig björkarna i älvens stilla vatten, då lugnar sig själen en stund och vilar.

Och i skymundan faller fröet från den vissnade blomställningen,

början till nästa års grönska och liv.