Det finns dagar när det känns bättre att drömma sig bort än att vara här och nu. Idag är det en sådan dag. Vädret är otrevligt och de sista dagarna av julhelgen är så tråkiga. Jobbtankarna har börjat poppa upp och förberedelser för vårterminen har påbörjats i bakhuvudet.
Då är det mycket bättre att drömma sig bort. Just nu skulle jag ge mycket för att få sitta en stund på en av de bästa parkbänkar jag mött. De bästa är oftast något av en överraskning, man är ute och går på en ny plats och rundar ett hörn eller ett buskage och plötsligt möter man en bänk så välplacerad att man aldrig vill gå därifrån. Två sådana bänkar träffade jag på under förra året.
Den första var i Kabelvåg på Lofoten. Vi gick från vår rorbue och följde en stig som gick in bland träd och buskar, den var brant och smal, bitvis lerig. Vi följde den en bit, det fanns inte en människa i närheten och buskarna skymde sikten framåt. Men så kom ut från skogen och möttes av en enkel bänk, vänd mot det storslagna landskapet. Vi satt där länge och bara njöt, och jag kommer nog alltid att minnas den platsen och stunden.
Min allra bästa parkbänk står efter en offentlig vandringsstig på Bathwick Hill i Bath. Det är en träbänk med mjuka former och när man sitter där på bänken har man en vidunderlig utsikt över Bath. Bänken har ett passande citat av av Jane Austen på ryggstödet. ”I really believe I shall always be taking about Bath when I am home again – I do love it so very much.” Jag instämmer av fullaste hjärta. En gång till i mitt liv vill jag sitta på den bänken och se ut över Bath.
