Vi har alla olika preferenser – olika saker som får oss att gå i gång. Olika saker som talar till oss och som vi omöjligen kan motstå. En kompis som jag hade när jag var ung kom alltid kom hem med kattungar. Och det är något som liknar det som jag känner.
Du vet, när man ser en liten söt kattunge så vill man ge den ett hem. Ett kärleksfullt hem, någonstans att sova, äta och leka. Alldeles särskilt om den verkar vara hemlös. För andra är det hundvalpar men för mig är det hus. Alldeles särskilt övergivna hus. Hus som ingen bor i, inte ens ett par veckor på sommaren.
Jag skulle vilja ta hand om dem, måla fasaden, inreda vackert och plantera blommor. Det spelar ingen roll om huset ligger i Norrbottens inland eller på Italiens landsbygd. Jag skulle vilja köpa dem och ta hand om dem. Ge dem liv, gemenskap och glädje. Ge dem öppna fönster med vajande vita gardiner, dofter av mat och nytvättad tvätt, blommor som blommat ut och släpper sina kronblad på marken. Ge dem såpskurade golv och skratt som klingar genom rummen.
Allt det skulle jag vilja ge dem, för jag skulle få så mycket tillbaka. En plats som man ger allt vad man har, ger allt man behöver i utbyte. En plats där du målar, skurar och skrattar ger dig hemkänsla, tillhörighet och ro i utbyte.
Vilken tur att det är hus jag vill ta hand om istället för kattungar. Det är ett stort stega att köpa ett hus, lagfart och pengar. Är det dessutom ett ödehus så vet man inte ens vem som äger och om de vill sälja så finns det ytterligare svårigheter. Så ett sådant projekt faller på sin egen orimlighet, som tur är. En katt som är hemlös och svälter kan man bara ta hem och mata och så är den din. Tur att det inte är så lätt med hus, för i så fall skulle jag ha minste ett hus i Italien ett par i Grekland och ett antal i Norrbotten.
Jag läser med glädje att kommuner gör upp listor över obebodda hus och uppmuntrar ägarna att sälja. Och att människor köper övergivna hus och restaurerar och ger dem nytt liv. Det är nog en av det saker som jag skulle vilja göra. En gång i mitt liv skulle jag vilja ge efter för önskan at ta hand om och ge nytt liv åt ett gammalt hus. Det kanske blir av, snart, man vet aldrig.
