Skriva

Författarbesök i åk 3

Idag har jag haft den stora förmånen att träffa en klass i årskurs 3 och prata om min bok. Det var mitt första författarbesök och jag funderade mycket på vad jag skulle prata om, förutom min bok. Det var också spännande att träffa bokens målgrupp och höra vad de tycker.

Det var så roligt att träffa dem, de var välkomnande och trevliga. De hade läst nästan hela Björnryttaren som högläsningsbok och vi hade boksamtal. Vilka imponerande barn, de hittade ledtråda och drog slutsaser. De kunde också koppla saker i boken till andra böcker. Jag var uppriktigt imponerad. Vi hade också frågestund om hur boken kom till och hur det är att vara författare. Frågan om en fortsättning på Björnryttaren kom också upp, jag måste nog överväga att skriva den.

Jag kom hem från besöket med ny energi och inspiration. Vilken fantastisk dag!

Skriva

Björnryttaren

Min debutbok!

Så kom den till sist, utgivningsdagen. Den 30 november fanns den på riktigt, min bok Björnryttaren. Det var både roligt och spännande. Roligt att få hålla sin egen bok i handen och spännande att den till sist skulle möta sina läsare.

Det har varit en spännande period med intervjuer för tidningar och möten med människor som gillar böcker. Jag har fått kliva ur min komfortzon och hantera situationer som jag inte trodde att jag skulle klara av. Även det har varit roligt, kanske inte just i stunden, men i efterhand. I alla fall när man märker att komfortzonen har växt, lite, lite.

Nu när det har gått ett tag har jag börjat få respons från barn och ungdomar som läst den. Det är otroligt spännande att höra vad de tycker, de som boken är skriven till. De är positiva, de flesta tycker att den är spännande, någon tycker att den är sorglig. Och jag har hört några som lyckas lösa gåtan!

Att få så mycket trevlig och positivt feedback ger verkligen skrivlusten en rejäl boost! Mitt nästa manus har fått vila medan jag ägnat mig åt att marknadsföra Björnryttaren, men nu ska det tas fram och dammas av. Planen är att det ska vara färdigt till hösten. Det låter som om det är länge dit, men det är snart. Bara på andra sidan sommaren.

Skriva

Intervju i radio

Mitt nya författarliv för med sig överraskningar. En fredag ringde telefonen, Morgon i P4 Norrbotten frågade om jag ville vara med på en intervju. De hade läst om min kommande bok på sociala medier och tyckte att det skulle passa bra med en intervju med en författare första dagen på läslovet.

Självklart ville jag vara med! Det är ju ett strålande tillfälle att få berätta om boken. Det jag inte hade räknat med var nervositeten innan, jag var väldigt nervös samtidigt som jag tyckte att det var spännande och roligt. De ringde strax efter klockan åtta på morgonen och det var över på några minuter, även om det då kändes som det var mycket längre. Det var en upplevelse att bli intervjuad av ett proffs som kunde sin sak, som kunde stötta och släta över när jag som amatör inte riktigt fick fram det jag tänkt.

Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på inslaget ännu, det känns fortfarande lite ovant och främmande att höra sig själv på radio. Men endera dagen ska jag ta mod till mig och lyssna.

Morgon i P4 Norrbotten 26 oktober 2020.

Skriva

Nästan där…

Det känns nästan overkligt när något jag drömt om så länge är på väg att bli verklighet. I flera år har drömmen varit att få en bok publicerad. Så jag var självklart jättenöjd när jag skrev kontrakt med ett förlag för nästan ett år sedan. Hur roligt de än var så kändes det inte helt verkligt, men nu börjar det närma sig.

Helgen som gick ägnade jag åt redigering av manuset. Det var så skönt att bara koppla bort allt annat och koncentrera sig på texten. Jag fick jättebra respons från förlaget så ändringarna kändes ganska lätta att genomföra. Det gick åt några liter te och till sist, efter otaliga genomläsningarn skickade jag manuset tillbaka till förlaget. Idag kom mailet som sa att nu skickas det till korrekturläsning. Nu är chansen förbi att göra fler ändringar, nu får det vara som det är.

Jag försöker inse att någon gång senare i höst eller tidigt i vinter kommer posten att leverera en låda med böcker som är min bok. Det kommer nog att ta en stund att förstå att det manus jag skrivit på, av och till, i flera år kommer att fara ut i världen och möta sina läsare. Det är både stort och overkligt på samma gång. Det går nog väja sig vid att se sin dröm gå i uppfyllelse.

Tankar

Hösten – tid för nystart

Skogen om hösten.

Hösten är den tid när man har lust att göra en nystart. Jag tror att det inte är bara jag som känner så. Vi är präglade av skolans årscykel att hösten känns som den naturliga starten. På hösten vill vi köpa nya pennor och anteckningsblock, börja träna och lovar att börja städa garderoben.

Jag får lust att ta tag i alla de där sakerna som jag har skjutit upp i veckor eller månader, kanske till och med i åratal. Det känns lockande att städa upp, lägga till rätta och njuta av resultatet, känna sig präktig och stolt.

Jag har sorterat ut alla kläder som är för små, som har dålig passform eller som jag aldrig använder. I min garderob hänger bara de kläder jag vill och kan använda. Det betyder att min garderob är nästan tom, men vad gör det? Det känns som en befrielse!

Så nu ser jag mig om efter nästa projekt som jag ska ta tag i. Det gäller att passa på för när vintern kommit och det ligger en meter snö på marken då kommer lusten till förnyelse att försvinna. Då kommer all vår längtan att handla om mysiga brasor, varma filtar, en god kopp te och en trave med bra böcker.

Men ännu är det höst och allt känns möjligt. Det nya känns lockande och lite ansträngning avskräcker inte. Just nu kan vi bli vad vi vill – låt oss passa på!

Tankar

På myren

Rosling blommar på myren.

När jag först flyttade till Jokkmokk tyckte jag att landskapet var kargt och inte så inbjudande. Jag tyckte att det mest bestod av ”myrar och stenskravel”.  Jag tyckte att det var vackert på ett storslaget sätt med fjällen så nära men jag saknade ängar med midsommarblomster, rödblära och ängsklocka.

Sedan dess har jag hunnit rota mig lite, skapat nya vanor, hittat mina favoritplatser och de vackraste promanstråken. Min favoritpromenad går genom skogen och över en myr, längs en skogstjärn. På den promenaden är myren en av höjdpunkterna.  Med tiden har jag mer och mer lärt mig uppskatta myrens lågmälda skönhet. Den är inte lika uppenbar som en blommande äng, man måste vara mer uppmärksam, böja sig ner och titta närmare. Och den är verkligen vacker, nu i juni blommar rosling, hjortronblommor och skvattram.

Så nu har det bildats ett nytt utrymme i mitt hjärta där myrens skönhet har sin plats och den dagen jag flyttar från Jokkmokk kommer jag att sakna mina dagliga promenader över ”min” myr precis lika mycket som jag saknade promenader längs blommande ängar när jag flyttade hit.

Hjortronblommor.
Skvattram som doftar så gott.
Tankar

Barfotasommar

I år hoppas jag på en barfotasommar. En sommar som är nog varm att man kan gå barfota i gräset utan att marken kyler under fötterna. Jag vill känna gräset kittla under fötterna och se hur det fastnar en maskros mellan tårna. På kvällen måste fötterna skrubbas med rotborste och såpa.

Jag minns inte längre hur det kändes, då för länge sedan. Innan bekvämligheten tog över. Innan skorna blev det automatiska valet. När obehaget att gå barfota på grus blev för stort och kvällsskrubbningen med rotborste blev för besvärlig. Då, när sinnligheten fick vika för det praktiska.

Men, i år hoppas jag på en barfotasommar. I år ska fötterna få trampa lätt över gräsets strån, få stanna upp och rota sig i jorden. Hämta näring och livsmod. Och de ska få känna, känna grusets vassa stenar, sjövattnets kyla och stenens hetta en solvarm dag.

Jag ska minnas hur det kändes, den dagen jag inte längre kan gå barfota. Jag ska minnas det lena, det vassa och det varma. Jag ska minnas hur det kändes att springa barfota över sommarängen, hur sjöbottnen kändes och hur stenen värme. Jag ska också gömma doften av gulsåpa i mitt minne att ta fram när allt annat är saknat och borta. Då ska jag minnas min barfotasommar.

Fotografering

Spegeldammen

Måndagen bjöd på ett fantastiskt väder så jag tog chansen att tillbringa en stund vid spegeldammen i Vuollerim. Det låter stillsamt men i vårfloden är inte ens en spegeldamm stillsam.

Det var ren själslig terapi att sitta på en sten, med ryggen mot en annan varm sten och lyssna på bruset från allt vatten. Det är magiskt, det finns inget annat ord för det. Och i en torkad blomställning satt en trevlig kompis som snällt lät sig fotograferas.

Det finns dagar (och de är inte så få) som jag verkligen förstår varför jag bor där jag bor. Det finns många skäl och naturen är ett av dem.

Personlig utveckling

Det spelar ingen roll

Det finns få saker som är så avslappnande som att till fullo inse hur mycket som inte spelar någon roll.

Det spelar egentligen ingen roll vad dina grannar tycker, odla morötter istället för blommor i rabatten om du vill det.

Det spelar ingen roll vad dina avlägsna släktingar tycker, byt jobb och flytta om det är det du vill.

Det spelar ingen roll vad dina vänner på Facebook tycker, lägg upp hundra bilder på söta katter om det gör dig glad.

Det finns så många saker vi vill göra men rädslan för vad andra ska tycka håller oss tillbaka. Hur ska jag kunna klippa mig kort, min man gillar mitt långa hår? Hur ska jag våga börja ta sånglektioner, tänk om någon får veta! Hur ska jag våga göra det jag vill göra? Tänk om någon skulle ha en negativ åsikt, vad skulle jag då göra? Vi är rädda att någon skulle tycka att vi är pretentiösa när vi vill göra något mer av våra liv än att jobba-äta-sova. Var kommer det ifrån? När uppstår den känslan?

Istället borde vi tänka: det spelar ingen roll.

Det är ytterst få saker som spelar roll, universum är oändligt, du kan sjunga, skaffa dig ett nytt husdjur eller göra vad du vill, ingenting ändras. Det spelar ingen roll ifall du vill lära dig knyppla eller spela fiol fast du är gammal. Man kan bli bäst på biodling fast man är ung. Möjligheterna är oändliga om vi inte själva sätter begränsningar.

Inte heller spelar det någon roll om du gör något som ingen annan i hela släkten, hela byn eller hela stan har gjort tidigare. Börja dansa balett eller skriv din bok, följ din dröm. Anpassa dig inte efter dem, du har ett eget liv, en egen längtan efter kunskap och erfarenhet. En vilja att uppleva, uträtta, göra.

Dansa, sjung och spela. Knyppla, lev och lär och jubla – det spelar ingen roll för någon annan. Men för dig spelar det roll så låt dig inte hindras, för det spelar roll.

Skriva

Det började med grammatik

Det där med idéer är lite klurigt tycker jag , man kan grubbla och fundera över vad man helst vill skriva utan att direkt komma på något. Men helt plötsligt kommer det en idé som biter sig fast och aldrig försvinner. Den nästan tjatar sig till att bli skriven. Så är det med det manus jag skriver på nu.

Idén till den berättlsen började egentligen med en grammatikuppgift på jobbet. För sex år sedan satt jag och gjorde meningar till ett prov i satsdelar för åk 8 eller 9. Det blev lite tråkigt så jag började foga ihop meningarna till en kort berättelse.

Flickan saknade sin mormor.

Mormor kallades Sjörövar-Molly.

Mormor hade skickat henne ett brev.

En nyckel låg i brevet.

Hon gick till mormors hus.

Flickan mötte en enögd katt.

Flickan och katten sökte mormors sjörövarskatt.

Den enögda katten satt på pianot och spann.

Någon bankade på dörren.

Flickan och katten blev rädda.

Efter det har det hänt mycket med berättelsen. Långt senare började jag skriva om flickan och hennes mormor Sjörövar-Molly. Det var kanske sex år sedan jag fick idén. Den blev aldrig nedskriven i någon annan form än det korta satsdelsprovet, ända stannade tanken hos mig.  Jag trodde först att berättelsen skulle vara ganska kort med bilder i akvarell men ju mer jag skrev desto längre och mer komplicerad blev historien. Berättelsen är inte helt färdig ännu så jag ser fortfarande fram emot att se hur den blir i slutändan.

Ps för att kunna göra satslösning på meningarna behöver du kunna: predikat, subjekt, direkt objekt, indirekt objekt, predikatsfyllnad, rumsadverbial.