Vill du komma igång med ditt skrivande eller prova på en ny hobby utan att det kostar något annat än din tid och eventuellt lite papper?
Var med i skrivutmaningen! Under juli månad får du en skrivövning i din inbox varje morgon. Du skriver när du vill och om du vill kan du dela med dig av dina texter i den gemensamma Facebook-gruppen. Inga krav och ingen som väger och mäter det du skriver – bara rent skrivnöje.
Det är lätt att tänka att man inte har tid. I skrivutmaningen väljer du själv hur mycket tid du lägger ner. Det kan vara frigörande för kreativiteten att ha en begränsad till på sig att skriva. Grundtanken är att man skriver en mininovell eller flash fiction varje dag. Men hur lång en sådan är väljer du själv. Först året när jag körde en skrivmaning bara för mig själv satte jag en timer på 25 minuter och hade ett mål att skriva 300 till 500 ord. Du behöver inte ens sitta vid datorn, en del skriver på telefonen, andra i en anteckningsbok. Det finns alla varianter och möjligheter.
Så ge dig själv tid och unna dig en skriv-sommar i sommar.
Så äntligen var det projektet sjösatt. Ibland tar saker längre tid än vad man egentligen tror är möjligt. Det som ursprungligen skulle bli en kurs i kreativt skrivande blev till sist en serie med fristående workshops med olika teman varje gång varav den första gick av stapeln för ett par veckor sedan.
Vi har hunnit ha två tillfällen med olika teman. Det blev intensiva kvällar där vi skrev olika skrivövningar, från uppvärmningsövningar till mer skönlitterärt skrivande, vi delade med oss till varandra av det vi skrivit. Vi tog oss också tid att reflektera över hur det är att ha skrivande som hobby. Vilka förväntningar får omgivningen när man berättar att man har skrivande som hobby? Är det att jämställa med andra fritidsintressen?
Skrivande är i de flesta fall en väldigt ensam hobby. Vi sitter var och en på vår kammare och skriver något som vi lägger i byrålådan och sparar bara för nöjet att ha kvar det vi skapat. Då blir det extra roligt att träffas, även på distans, och få stöta och blöta sina tankar om sitt eget skrivande och få spegla sig i andra som har samma intresse. För vi är många, vi som skriver, många fler än vad vi någonsin tror när vi sitter där i vår ensamhet.
Nu är vi i alla fall några som har en liten oas av skrivande vänner att skriva och tänka och lyssna på texter tillsammans, texter som vi skrivit och delar med oss av. Texter som utgör ett steg framåt. Vårt nästa steg framåt.
För leder framåt gör de, varje text man skriver leder framåt på något sätt, särskilt när man delar med sig av dem. Man kan läsa upp den, eller skicka den till en vän eller publicera den på internet – oavsett på vilket sätt en text möter en läsare så får man en klarare syn på sin text när den lämnar den trygga hamnen och kommer ut i verkligheten. Då upptäcker man vad man skrivit, texten svagheter och eventuella styrkor framträder och man tar något med sig till nästa text som man ska skriva.
Jag ser redan fram emot nästa workshop då vi ska prata om hur stil och innehåll kan samverka. Det kommer att bli så intressant!
Om du vill ha skrivövningar skickade till din mailbox varje månad kan du prenumerera på nyhetsbrevet.
Nu har det äntligen vänt, vi är i mitten av mars och solen lyser många timmar nu och den värmer faktiskt. Den här tiden finns det så mycket att se fram emot. Ljus och värme är det som man tänker på först men det finns så mycket mer.
Jag drömmer om skogspromenader, att få gå på barmark, över rötter och stenar, mellan träd och längs bäckar. Det är något som man saknar när snön ligger tjock så många månader per år. Tänk att få höra ljudet från en porlande bäck och lyssna på trädens sus. Och när älvens is äntligen smälter och vattnet ligger öppet, så sjunger det inom en.
Fotografering är också något jag längtar efter, och då tycker förstås vän av ordning att man minsann kan fotografera på vintern också. Javisst kan man det, men det är något särskilt med våren och sommaren. Öppet vatten, insekter och blommor, hela världen blir levande. Naturligtvis är det vackert på vintern också, särskilt när det känns som om man bor i ett sagolandskap som Narnia ungefär. Det är när frosten ligger tjock på alla träd och allt gnistrar i det kalla solskenet.
Fotot är från Fjällbotaniska trädgården, en vårdag för några år sedan när jag lyckades vara där när fjällsippan blommade. Det var så många blommor, som en matta av sippor. Min ambition är att få se det igen, men de blommar så kort tid, man måste pricka in exakt rätt tid, det är så lätt att missa det. Men när man står där och tittar på de små, vackra blommorna som trotsar det kalla vårvädret, då känner man att nu, nu är det vår och allt det underbara finns framför oss. Och i år är året när jag ska få se det igen, det har jag bestämt!
För en tid sedan fick jag inbjudan av Jokkmokks bibliotek att komma på författarbesök dels i Jokkmokk och även i Vuollerim. Ämnet för besöken var min bok Björnryttaren och hur det är att vara författare. Vid varje tillfälle träffade jag en klass en åk 5 och en åk 4-5. Det var en del av ett pågående projekt som de jobbar med på biblioteket som riktar sig till mellanåldern.
Moderator var Annika från biblioteket, det kändes skönt att ha en moderator med som ställde frågor. Det blir intressantare och mer variation när man kan föra en dialog istället för att bara prata själv hela tiden.
För att kunna förbereda besöket skänkte bibioteket ett exemplar av Björnryttaren till varje elev så att de hade läst den när vi sedan träffades. Självklart signerade jag alla böcker innan vi skickade ut dem till eleverna.
Boksignering i förväg
Det är fantastiskt att träffa barn i den åldern och prata om böcker. Det finns ett genuint intresse och de ställer så bra frågor. Jag blir alltid så imponerad av deras läsförståelse och förmåga att hitta ledtrådar i texten. De hade alla klurat ut vad Jons hemlighet var.
Som författare är blir man inspirerad av att träffa de verkliga läsarna av boken. Ofta träffar jag mammor till läsare som kommer med positiv feedback men här har jag under några timmar haft förmånen att träffa den verkliga målgruppen. Så nu ska jag verkligen kavla upp ärmarna och skriva den där fortsättningen på Björnryttaren.
Stort tack till Jokkmokks bibliotek och moderator Annika
Ett nytt år med möjligheten att starta på nytt med nya föresatser och ambitioner. Man tänker sig att den möjligheten finns varje dag och varje stund i våra liv, men det är som om saker och ting får lite mer schvung när man påbörjar något den första dagen på året.
I ett par veckor har jag letat efter mina mål för 2021 för att kunna göra en utvärdering av året men det har varit lönlöst. Det skulle vara så intressant att se vilka tankar jag hade i början av året, ibland hinner det ändras så mycket så att jag har jobbat mot helt andra mål och uppnått saker som jag inte ens kunde föreställa mig vid förra årsskiftet. Ibland händer det oväntade saker som gör att planerna ändras.
Jag har många planer och aktiviteter som jag vill genomföra under det kommande året, men jag väljer bara tre mål, ett mål för mitt skrivande, ett för min hälsa och ett tredje, valfritt, mål. För varje mål ska jag välja ett eller flera projekt som ska hjälpa mig att nå målet.
Två manus har jag lagt in i min plan för 2022, de är i olika stadier och i alla fall ett vill jag bli helt färdig med. Mitt valfria mål i år blir mod – mod att göra det jag vill utan att bry mig om vad andra tycker. Eller, snarare, utan att bry mig om vad jag tror att andra tycker.
Vilka är dina mål? Vad vill du skriva eller göra och hur ska du underlätta för dig själv att nå dina mål? Skriv gärna en kommentar och berätta så kan vi utvärdera tillsammans i december 2022.
Om du vill prova på min mall för att sätta upp mål och välja projekt så kan du prenumerera på nyhetsbrevet så får du en länk till den. I mallen har jag lagt till några förklarande kommentarer så den blir tydligare.
Den 18 januari är det dags för kursstart i kreativt skrivande. Jag samarbetar med Studieförbundet vuxenskolan, Jokkmokk.
Vi kör en onlinekurs där man inte behöver ha några förkunskaper. Det enda du behöver är nyfikenhet och en vilja att skriva och, förstås, något att skriva på och med, dator, penna och papper eller vad som passar dig.
Vi träffas på nätet fem gånger och varje tillfälle har ett eget tema, som gestaltning, dialog eller beskrivningar. Varje gång skriver vi några kortare skrivövningar och en längre för att utveckla vårt skrivande och prova på olika sätt att skriva.
Våga delta det kommer att vara både roligt och kravlöst.
Nu är det dags att skicka en barnboksmanus för åldern 9 – 12 år till lektör, men jag drar på det. Filar och gör bättre. Ju bättre det är när jag skickar iväg det desto mer nytta har jag av responsen. Alla fel och brister om jag själv vet om och kan åtgärda ska vara fixade innan jag skickar. Men var går gränsen mellan att åtgärda fel och att göra ändringar som ett sätt att skjuta upp deadline?
Det är alltid med lika blandade känslor som jag skickar ett manus, främst är det glädje över att jag lyckats skriva en berättelse från början till slut som jag tycker är värd att lägga en lektörsläsning på. Det är inte alltid jag lyckas med det. Det finns berättelser som hamnar på en extern hårddisk och aldrig mer blir lästa, men denna ska skickas och förutom glädjen är det en massa andra känslor inblandade…
Det är spännande att någon annan än ens närmaste läser berättelsen. Hur mycket de än försöker vara stränga kritiker så känns det ändå som om de alltid är väldigt snälla. När då äntligen en utomstående och proffs ska läsa känns det som om att prova sina vingar för första gången. Ska de hålla? Kommer jag att kunna flyga eller kommer jag att störta till marken?
Det är också skönt att få en paus från manuset. Jag jobbar vid sidan av mitt skrivande, eller snarare jag skriver vid sidan om mitt jobb. Det innebär korta skrivpass, ofta förlagda till helger och skollov, skrivprocessen blir långdragen och seg. Så när jag klickat på ”sänd” och mailet till lektören gått iväg känns det som en lättnad. Nu kan jag äntligen börja på nästa berättelse som legat till sig och pockat på uppmärksamhet, ibland i flera månader, i värsta fall år.
Mest av allt är det nog en känsla av utveckling, när responsen kommer tillbaka och jag kan läsa mitt manus igen med den i åtanke, det är bästa sättet att utveckla sitt skrivande tycker jag. För varje gång lär jag mig mer om gestaltning och berättarperspektiv och tempo. Ja, listan kan göras lång, kort sagt lär jag mig fantastiskt mycket om skrivandets hantverk. Mitt skrivande, mitt hantverk.
Så nu skickar jag iväg det. Nu idag. Inga fler ändringar. Bara trycka ”sänd”.
Sommar och semester! Finns det något bättre? Och till sommaren hör också skrivande – nu när det äntligen finns tid till det. För att hjälpa mig själv igång efter ett uppehåll bestämde jag mig för att ge mig själv en skrivutmaning.: att skriva en kort novell varje dag under en månad.
Det känns roligt och inspirerande att komma igång, prova att skriva från olika infallsvinklar, testa olika genrer och beskriva olika miljöer.
Då slog det mig att det kanske finns fler som känner sig lite rostiga efter vintern och vill komma igång att skriva. Så nu har jag bestämt mig för att bjuda in fler till min skrivutmaning. Läs mer här.
Målet är att skriva 31 mininoveller, eller flash fiction, under juli månad. Om du vill vara med så får du en ny skrivövning varje morgon i din mail. Det kostar inget och du behöver inte visa någon eller lämna in något. Bara skriv och njut av att känna hur kreativiteten kommer igång och fantasin stimuleras. Om du vill dela med dig av dina texter så kommer det att finnas en Facebookgrupp för det.
Anmäl dig idag och vässa din penna eller ladda datorn så kör vi igång den 1:a juli.
Idag har jag haft den stora förmånen att träffa en klass i årskurs 3 och prata om min bok. Det var mitt första författarbesök och jag funderade mycket på vad jag skulle prata om, förutom min bok. Det var också spännande att träffa bokens målgrupp och höra vad de tycker.
Det var så roligt att träffa dem, de var välkomnande och trevliga. De hade läst nästan hela Björnryttaren som högläsningsbok och vi hade boksamtal. Vilka imponerande barn, de hittade ledtråda och drog slutsaser. De kunde också koppla saker i boken till andra böcker. Jag var uppriktigt imponerad. Vi hade också frågestund om hur boken kom till och hur det är att vara författare. Frågan om en fortsättning på Björnryttaren kom också upp, jag måste nog överväga att skriva den.
Jag kom hem från besöket med ny energi och inspiration. Vilken fantastisk dag!
Så kom den till sist, utgivningsdagen. Den 30 november fanns den på riktigt, min bok Björnryttaren. Det var både roligt och spännande. Roligt att få hålla sin egen bok i handen och spännande att den till sist skulle möta sina läsare.
Det har varit en spännande period med intervjuer för tidningar och möten med människor som gillar böcker. Jag har fått kliva ur min komfortzon och hantera situationer som jag inte trodde att jag skulle klara av. Även det har varit roligt, kanske inte just i stunden, men i efterhand. I alla fall när man märker att komfortzonen har växt, lite, lite.
Nu när det har gått ett tag har jag börjat få respons från barn och ungdomar som läst den. Det är otroligt spännande att höra vad de tycker, de som boken är skriven till. De är positiva, de flesta tycker att den är spännande, någon tycker att den är sorglig. Och jag har hört några som lyckas lösa gåtan!
Att få så mycket trevlig och positivt feedback ger verkligen skrivlusten en rejäl boost! Mitt nästa manus har fått vila medan jag ägnat mig åt att marknadsföra Björnryttaren, men nu ska det tas fram och dammas av. Planen är att det ska vara färdigt till hösten. Det låter som om det är länge dit, men det är snart. Bara på andra sidan sommaren.
