Ibland behöver man få en knuff i rätt riktning. Det kan behövas när man tappat fotfästet och låter kraven och förväntningarna skena iväg till helt orealistiska nivåer.
Det är så lätt att tro att det storslagna är vackraste. Att det är det märkvärdiga och ovanliga som ska förevigas. Men så är det inte, det vet jag ju. Men som sagt var, ibland behöver man en påminnelse om hur det egentligen ligger till. Idag har jag tacksamt tagit emot den påminnelse jag så väl behövde.
I det enkla bor det vackra.
Jag ska plocka upp min kamera igen och istället för att gå och längta efter storslagna vyer och grandiosa byggnader ska jag fota allt det vackra här och nu.
