Fotografering

Björkar i vinterskrud

Björkar utanför skolan på torsdag.

Det har varit kallare väder och det har resulterat i björkar som är så vackra att det nästan gör ont. Särskilt när solen lyser bakom dem. Solen stiger inte så högt ännu så den gömmer sig bakom de pampiga björkarna utanför skolan.

Det har varit så vackert att flera elever har varit ute och fotograferat. Själv var jag tvungen att gå ut på min lunch för att ta några bilder på björkarna och solen.

I ensamt majestät.
Man kan under hur mycket snö en tunn kvist kan bära.
Personlig utveckling

Tänk positivt

Det är klart att jag är en positiv person, jag ser oftast lösningar på problem. Jag gillar de flesta människor och jag tror oftast gott om framtiden. En typisk positiv människa, det har jag alltid varit övertygad om att jag är.

Jag vet inte hur tanken infann sig, det kan ha varit när jag lyssnade på Marisa Peer på Youtube, eller någon annan intressant livscoach. Ämnet var vad vi säger till oss själva och vilka konsekvenser våra ord får. Det var med stor förvåning jag insåg att jag inte alls är en positiv person.

Ja, gentemot alla andra är jag det men inte mot mig själv. Om jag till exempel är ute på promenad ensam och låter tankarna vandra som det faller sig så rör de sig alltid runt saker som jag har gjort fel. Det kan vara saker som jag misslyckats med, saker som jag inte borde ha gjort, felaktiga val jag gjort i livet, ja listan kan göras hur lång som helst. Det finns heller ingen preskriberingstid för dessa fel och brister, hjärnan kan lätt tycka att 35 år gamla saker fortfarande är relevanta. De har heller inte förstånd att sluta i tid, utan tankarna maler på oavbrutet tills jag tvingar in dem på något annat ämne. Jag måste alltid vakta på dem, tankarna, så de inte hakar upp sig på gamla misstag och felaktigheter som jag gjort mig skyldig till.

Jag förstår ju att det är jag som väljer vad jag tänker, även om det inte känns så. På sistone har jag börjat tänka annorlunda. Jag har valt Marisa Peers ord som mantra: I am enough. Och det fungerar verkligen. Det är längre mellan gångerna som de negativa tankarna kommer och när de gör det så byter jag ut dem ”Det där gjorde jag bra.” ”I am enough.”

Snart, när jag fått öva på de nya tankarna, då kommer jag att vara en positiv person på riktigt, även mot mig själv. Vilket inte är minst viktigt, utan egentligen, faktiskt viktigast.

Hur tänker du om dig själv, duger du?

Kultur

Marknadsbesök

Jokkmokks vintermarknad 2020.

Så, till sist är marknaden över. Vi har upplevt många olika saker, träffat många olika människor. Vi har också haft kärt besök och njutit av den obligatoriska köttsoppan. Nu är det dags för vardagen att ta över och för oss att ta tag i alla saker som skjutits upp till ”efter marknaden”. Men en liten stund ska jag njuta av att titta på bilder och återuppleva helgens nöjen.

Varma Churros när man längtar efter något gott.
Väklädda knallar.

Karaktäristiskt för Jokkmokks vintermarknad är alla välklädda knallar. De som varit med några år vet vad det innebär att stå still i minus 30 grader och kan klä sig därefter. I år var det varmt, men man vet ju aldrig, det gäller att vara förberedd.

Skidor för turister som vill prova på.
Godsaker i mängder.
Mäten mellan människor, vackra dräkter och konsthantverk, alla är viktia inslag.
Renrajden som går genom marknadsplatsen varje marknadsdag.

Så nu är det över och det är ett år till nästa gång. Då hinner vi ladda upp för nya möten och upplevelser. Och då ska jag göra allt det jag inte hann med denna vintermarknad. Väl mött nästa år.

Fotografering

Hundspann och renrace

Något som jag inte gjort förut är att besöka de som kör hundspann. Det var intressant att se hur hundföraren och hundarna samabetade. Det var många turister som åkte hundspann och jag skulle nog gärna också prova, men då lite längre, inte 5 minuter på Talvatis.

Hundspann på Talvatis.
Ledarhundar.
Hundarna vilar mellan turerna.

Efter hundspann var det dags för renrace. Jag har aldrig fotat det tidigare eftersom man måste vara i tid för att få en bra plats. Nu var jag 20 min i förväg så jag kunde välja och vraka. Det var kul att se och ett verkligt jippo, om man vill vara med är det bara att lämna sitt namn och så drar de lott. Kända besökare är självklart med, detta år var det Chris Kläfford som fick ligga på kälken, hålla fast sig för blotta livet och få snö i ansiktet från renens klövar. Mysigt.

Först leddes alla renar runt banan.
Action på riktigt!
En vacker funktionär på racet.
Kultur

Fototur – Islyktornas by

I Jokkmokk är marknadsveckan fylld med roliga saker som händer, men även byarna runt omkring har sina traditioner och evenemang. Byn Vuollerim har verkligen utvecklat sina egna traditioner som det är väl värt att besöka. På onsdagen under marknadsveckan ställer byborna ut islyktor som de gjort. Alla går samman och det är islyktor i tusental i hela byn. Mest finns förstås i byns centrum.

Varje år stannar jag kvar i Vuollerim denna dag för att se alla de nytända lyktorna. De brinner, om man har tur, i flera dagar men det är roligt att se när alla lyser. Det går inte beskriva hur det ser ut när bygatan är kantad av lyktor och varje snöhög är prydd med islyktor. Kommunen stänger av gatubelysningen för att islyktorna ska komma till sin rätt.

För att ladda upp för att se lyktorna kan man med fördel gå på Gästgiveriet och äta kakbuffé, efter det orkar man vad som helst.

Fotografering

Porträttfotografering

Till sist blev det dagen med stort D- dagen när jag skulle fota porträtt för första gågen. Jag har förstås övat ett par gånger på motsträviga familjemedlemmar men det här var något helt annat. Det var riktigt roligt, det gav absolut mersmak. Det känns att det här vill jag lära mig även om det tar några år. Det är mer komplicerat än att fota landskap, men i lika hög grad mer tillfredsställande.

Jag delar med mig av några bilder på min vackra vän Elsa som ställde upp som modell och gjorde det fantastiskt bra.

Kultur

Vintermarknad 2020

Jokkmokks vintermarknad är inte bara stånd på gatorna. De tär en kulturboost med konst, hantverk, musik och poesi I år ska jag försöka hinna med litet av varje.  Jag har några saker som jag tänker varje år att jag ska hinna med men som aldrig blir av. Mycket av mina marknadsbesök kommer att vara med kameran i hand så jag hoppas att det inte blir 30 grader kallt.

Mina marknadsplaner:

Onsdag ska jag börja med att se invigningen, om jag hinner. Jag får stannat till vid parken på hemväg från jobbet. Sen hinner jag en snabb middag för att sedan lyssna på modern jojk i kulturtältkåtan. Det tror jag blir en upplevelse, jojk möter elgitarrer.

Torsdagen ska jag vara hemma och ladda batterierna, söka reda på handskar och varma sockar. Och, självklart, ladda kameran.

Fredagen blir intensivaste dagen. Modevisning klockan 12, den har jag missat varje år, men i år ska jag vara där med kameran, och rätt objektiv. Om jag hinner ska jag på Litterturfest på Ajjtte där en Jokkmokksförfattare har boksläpp. Klockan 16 vill jag vara på föreläsning på C/O Gerd om ”Inre och yttre glow”, vilket låter helt underbart.

Om jag hinner på lördag ska jag lyssna på Poetry slam, på Bio Norden. Vilket skulle vara jättekul för jag har aldrig varit in i den gamla ärevördiga biografen som fortfarande står kvar och används ibland.

Någon gång under helgen ska jag besöka Gamla apoteket där Gunilla Falk ställer ut foton. Gunilla är en fantastisk naturfotograf från Jokkmokk.

Om jag lyckas se och uppleva allt detta så har jag fått med alla mina intressen: litteratur (boksläpp och poesi) Foto (eget och utställning) och må bra (glow – det måste ju vara desamma som att må bra, eller hur?!), musik (modern jojk, men Chris Kläfford får stå tillbaka, honom hinner jag inte lyssna på.) Då kan jag belåtet luta mig tillbaka på söndag och redigera bilder och skriva om allt jag varit med om. Jag vet att jag inte skrivit något om mat, för många är maten ett viktigt inslag på marknaden men inte för mig. Men lite Churros ska jag nog köpa.

Tankar

saker jag blir glad över

BIld av bertvthul från Pixabay
  • Jag blir glad över ett stearinljus vid frukosten.
  • Jag blir glad av att jag äter på farmors tallrikar varje dag, för då finns hon här hos mig i alla fall.
  • Jag blir glad över ironiska kommentarer från min dotter för det betyder att jag är okej i hennes värld.
  • Jag blir glad när jag hör storspovens läte en sommarafton.
  • Jag blir glad när jag kan gå barfota och känna gräset kittla mig på fötterna.
  • Jag blir glad när någon okänd ler mot mig på Coop.
  • Jag blir glad när jag tycker om mig själv.
  • Jag blir glad när jag går långa promeander i skogen.
  • Jag blir glad av långa samtal på tu man hand.
  • Jag blir glad när regnet är varmt.

I bland kan man behöva påminna sig själv om alla underbara saker som finns som man är glad och tacksam över.

Skola

Omskakande föreläsning

Rickard Kjellgren under dagens föreläsning.

I dag har jag varit på den bästa föreläsningen någonsin inom skolans värld. Rickard Kjellgren från Luleå har besökt oss idag på vår högstadieskola. Han är svensklärare, sveriges bästa lärare 2013 och föreläsare.  

Det var en föreläsning som var så engagerande och gripande att när han var klar blev det käppt tyst i klassrummet. Man hade kunnat höra en knappnål falla. Tystnaden drog ut på tiden, eleverna bara satt stilla, ingen rörde sig, ingen förmådde fråga något. Det är det högsta betyg en föreläsare kan få. 

Det är inte alla som har ett angeläget ämne som kan presentera det på ett engagerande sätt. Det var inget problem här, en timma gick superfort. Och när den var över ville vi inte släppa taget, helst hade eleverna haft honom kvar hela dagen. 

 Jag tänker inte bjuda på någon sammanfattning av hans budskap inte heller tänker jag återberätta godbitarna. I stället vänder jag mig till er som är lärare, föräldrar till tonåringar eller är tonåringar själva, vänd er till er skola och be att få lyssna på Rickard Kjellgren. Det kommer att vara det bästa ni någonsin gjort för att motverka mobbning. 

Skriva

Drömmen om en text

BIld av Free-Photos från Pixabay

Människor drömmer om olika saker. Några drömmer om att laga god mat, andra drömmer om att göra ett galoppombyte i perfekt balans medan jag drömmer om att skriva den bästa berättelse jag kan skriva.

Jag har skrivit i hela mitt liv men jag tänkte nog aldrig tanken att skrivandet skulle vara något jag kunde applicera något slags ambition på. Trots alla hundratals sidor text jag skrivit i mitt liv har det oftast varit bara för att jag har haft nöje av det. Jag har skrivit brev, dagböcker i massor, dikter, fria tankar, noveller och flash fiction, universitetsuppsatser, blogginlägg. Under allt detta skrivande tänkte jag aldrig tanken att jag ville bli bra, bättre, det bästa jag kan bli. Den tanken kom senare, när tiden och stillheten infann sig.

Om jag tittar bakåt kan jag se ungefär var tanken infann sig, och jag vet när jag erkände den för mig själv. Vid den tidpunkten skulle jag aldrig ha erkänt det för någon annan men planen fanns där: att skriva en bok.

Jag visste när jag flyttade att jag ville använda den extra tiden till att skriva en bok. Extra tid får man när man flyttar från alla man känner och rotar sig på en helt ny plats. Då kan man ersätta socialt umgänge med skrivande. Det låter tråkigt men det kändes befriande trots att jag saknade familj och vänner.

Det var en utmaning att skriva mitt första manus, det var något jag gjorde för att jag fick en idé som var den starkaste jag fått hittills och för att jag ville se om jag kunde. Det visade sig att jag kunde. Och ju mer jag skriver nu desto mer önskar jag att jag ska kunna bli riktigt bra. Det finns ingen garanti att jag blir riktigt bra oavsett hur mycket jag skriver, men chansen ökar för varje väl bearbetat manus jag presterar. Och det räcker som drivkraft att ge sig på ännu en text, lite längre, lite mer komplicerad, lite mer välskriven. Ännu lite roligare att skriva.  Och kanske någon gång blir drömmen sann – att skriva en riktigt bra berättelse.