Läsning

Läslov och dubbelmoral

BIld av Mircea Iancu från Pixabay

Nu har vi kommit till halva läslovet. De första dagarnas inplanerade aktiviteter är passerade och nu har lugnet infunnit sig. Telefonen ligger bortglömd i sovrummet och jag ligger i soffan och tänker på jobbet. I alla fall på läsning. Efter lovet kör vi igång en stor läsutmaning med priser till de som utvecklat sin läsning mest.

Jag känner mig alltid skyldig när jag pratar läsning med eleverna. Jag skäms lite när jag rekommenderar böcker till dem, för bland mina favoritböcker finns ingen som är nyare än 2012. Det är så lätt att tro att man kan leva på gamla meriter. Som barn läste jag allt jag kunde komma över, nytt som gammalt, helst serier för de tog inte slut så fort. Men nu läser jag bara några böcker varje år. Jag tycker att jag inte har tid, jag tycker att jag har läst så mycket förut att det gör inget om jag läser mindre nu.

Vilken otrolig dubbelmoral jag gör mig skyldig till!

Samtidigt som jag vet att barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Så hur mycket vi än tjatar om läsning, i skolan, på utvecklingssamtal, hemma, hos mormor, så hjälper det inte förrän vi själva läser. Och pratar om det vi läser. Vi behöver visa att vi gör det för att vi vill. För att vi hellre gör det än något annat. Först då kan vi få barnen och ungdomarna att läsa.

Du har säkert barn och ungdomar i ditt liv, i ditt jobb, i din familj, bland dina grannar – var en förebild – läs du också. Tio minuter varje dag kan vi läsa. Vi påstår att vi inte har tid, men har vi inte tio minuter över varje dag – vilket slags liv har vi då?

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply