Tankar

Glädje är saknadens måttstock

Rönnen bakom husknuten hemma.

Sakta tonar de sista solstrålarna bort. Det är många veckor sedan solen värmde, på sistone har den bara lyst med ett menlöst sken, bara ett ljus, ingen värme. Snart kommer dagarna när solen inte ens orkar över horisonten. Mulna dagar kommer det inte att bli helt ljust, inte ens mitt på dagen. Polarnatten smyger sig på, sakta och obevekligt.

Hur mycket man saknar ljuset och solen kan man inte tänka på och fundera över, då skulle det bli för tungt. Istället kurar norrbottningen envist ner sig i rockkragen och bidar sin tid. Vi väntar tålmodigt tills det vänder. Och då, när solen för första gången höjer sig över berget och då, när solen nästan värmer våra uppåtvända ansikten, då kan man mäta saknaden med glädjen som måttstock. Ystra rätar vi på ryggen, lyfter blicken och öppnar upp oss mot omvärlden. Vakna, närvarande, levande. Till sist.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply