Februari har varit en lång månad, fylld med otålighet och misslyckanden. Ingenting av det jag trodde att jag skulle göra eller hade föresatt mig att göra har blivit av. Det känns mer som tillbakaveckling än utveckling. Egentligen vill jag hela tiden ska göra saker som gör att den här dagen är lite bättre än gårdagen. Att jag har rört på mig, i alla fall lite, eller att jag har skrivit på min berättelse som jag håller på med. Gör jag inte de saker som jag egentligen vill så känns det som om det blir sämre och sämre. Kondition och uthållighet blir sämre, kreativiteten ligger oanvänd och rostar ihop, för att komma igång igen kräver den mycket smörjmedel och tid.
Tur att man får vända almanacksblad och där på andra sidan hitta en blank, oskriven sida där inga uppgifter ännu är ifyllda, och definitivt inga uppgifter är överkryssade, med betydelsen att de inte har blivit gjorda. Jag hoppas att fler uppgifter ska bli avbockade under mars månad, med en stor och tydlig √.
Nu finns alla möjligheter igen, att göra och att uppleva. Så mars månad ska resulterat i fler timmar i skogen och fler sidor skrivna. Det ska kännas som om det går framåt, det behöver inte gå fort, det räcker med små steg hela tiden. Då blir dagen idag lite bättre än dagen igår.
