Skriva

Att komma ut ur garderoben

Pennor och anteckningsblock – man kan aldrig ha för många.

Så var det gjort. Efter att ha varit en smyg-skrivare i flera år har jag nu kommit ut. Jag är en…ja, vad är jag egentligen?

Författare är jag inte ännu, två publicerade verk är fortfarande en hägring någonstans där framme i en dimmig framtid även om den första är på väg. Som att vara gravid ungefär.

Skribent är man när man skriver i en tidning och har något slags anställning eller frilansar. Det är jag inte heller.

Jag saknar ett ord som motsvarar engelskans writer, för det är nog det som ligger närmast.

Det har varit svårt att prata om mitt skrivande. Jag har nog alltid föreställt mig att jag måste ha något att visa upp. En bok, en novell i en novellsamling eller något annat påtagligt. Vilken annan hobby som helst kan man hålla på med bara för sitt eget höga nöjes skull. Men inte skrivande.

Man förväntas ha gjort något, varför hålla på annars? Kanske för att skrivande verkar vara en konstig sak att tycka om att göra. Alla minns uppsatsskrivning i skolan med fasa (förutom vi skriv-nördar som hade högtidsdagar när vi äntligen fick skriva).

Men jag tänker att alla som åker slalom tävlar inte, alla som bakar startar inte ett konditori, alla som skriver är inte utgivna författare. Vi alla kan göra sådant för att det är roligt, för att vi njuter av att skapa något eller uppleva något.

Så jag skriver för att det är roligt och tillfredsställande, och kanske för att jag inte kan låta bli.

Det är befriande att säga som det är.

Jag skriver.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply