Min tid är min, och jag kan välja hur jag ska använda den. Hur mycket jag än ångrar bortslösad tid kommer jag aldrig att få ersättning för den.
Hur många gånger säger vi att vi inte har tid? Hur många gånger har jag beklagat mig över att jag inte hinner läsa? Hur många gånger har jag inte tänkt att när jag får mer tid över ska jag måla en tavla eller skriva en bok eller klä om soffan? Om jag hade mer tid skulle jag kunna lära mig italienska, sy kläder eller lära mig spela ett instrument.
Men jag har mer tid. Mycket mer än vad jag använder, och all överbliven tid låter jag andra använda.
Annonsörer på FB vill att jag ska klicka på deras länk. Tidningar lockar med rubriker som inte har stöd i innehållet i texten. Jag ser idiotiska Youtubefilmer vars innehåll inte intresserar mig. Jag läser artiklar som andra tycker att jag ska läsa.
All denna tid som jag lägger på meningslösheter får jag aldrig igen. Ingen kommer att titta på minbalansräkning och säga: ”Du har slösat din tid på fel saker, här får du ett halvt år till, använd det väl.”
Nu är det dags att ta tillbaka tiden. Den är min, jag äger den och jag ska använda den, inte ge bort den till andra vars intressen inte är desamma som mina.
Om min tillvaro kunde se ut på det här sättet skulle jag vara väldigt nöjd:
Jag ser bara Youtubeklipp som jag verkligen vill se.
Jag ägnar inte mer än max 15 min per dag på sociala medier.
Jag väljer själv vilka artiklar jag ska läsa, jag låter inte andra bestämma vad jag ska läsa.
Jag googlar bara på varor som jag har för avsikt att köpa.
Och, till sist, ett tänkvärt citat:
”Om du inte kan styra din tid kan du inte styra något alls.”
(Claus Möller)
